Familj, släktingar.
Ja eftersom att jag bara va 6 år gammal så kan jag inte säga så mycket, om hur dom kände, tänkte och så vidare. Utan det är bara att försöka tänka sig i en sådan situation.
Det kanske inte går, men tänkt dig att ha ett litet litet barn, du vet att hon är jätte sjuk, men du kan ingenting göra utan du kan bara sitta och vänta.
Tankarna går nog lite hur som helst just nu.
Kommer mitt älskade barn att överleva?!
Kommer hon någonsin kunna leva ett så normalt liv som möjligt?!
Kommer hon dö?!
kommer hon sitta i rullstol?!
Vad kommer hända, och så vidare?!
Finns så många tankar hos en person. hos hela familjen.
Kommer dom att prata om det. ?!
Ja det är nog svårt. Jag vet att mina föräldrar aldrig gav upp hoppet om att jag skulle överleva.
Och det är jag jätte glad över, att dom orkade stå ut alla år av sorg, orohet. och massa andra saker.
All väntan på att inte få några svar.
Ha så många frågor.. Men inte en ända kan läkaren svara på.
För dom vet inte hur nästa steg kommer att se ut.
Hur tror du dina föräldrar hade tänkt?! Tankarna och allt annat?!
Kanske är du förälder själv, och har ett litet barn som e sjukt men du kan inte göra ett skit.
Stå ut, finns där för varandra, prata om det, le och skratta även om det är svårt.
Men det måste man för att man ska orka med allt.
Det kan jag lova dig..
Alla människor behöver någon i svåra stunder, min familj, hade varandra dom hade mina släktingar, vänner, och många flera.
Så stå ut, det löser sig det kommer att gå bra jag lovar dig.
I alla stunder är det inte jätte bra allt kanske inte kommer gå bra, men du vet i alla fall att du älska ditt barn och att du alltid kommer att älska det, och att ditt barn alltid kommer att älska dig!.
Va rädda om varandra.
Lev varje dag som om det vorre den sista. :)
Du vet aldrig vad som kommer att hända.
Kommer hon någonsin kunna leva ett så normalt liv som möjligt?!
Kommer hon dö?!
kommer hon sitta i rullstol?!
Vad kommer hända, och så vidare?!
Finns så många tankar hos en person. hos hela familjen.
Kommer dom att prata om det. ?!
Ja det är nog svårt. Jag vet att mina föräldrar aldrig gav upp hoppet om att jag skulle överleva.
Och det är jag jätte glad över, att dom orkade stå ut alla år av sorg, orohet. och massa andra saker.
All väntan på att inte få några svar.
Ha så många frågor.. Men inte en ända kan läkaren svara på.
För dom vet inte hur nästa steg kommer att se ut.
Hur tror du dina föräldrar hade tänkt?! Tankarna och allt annat?!
Kanske är du förälder själv, och har ett litet barn som e sjukt men du kan inte göra ett skit.
Stå ut, finns där för varandra, prata om det, le och skratta även om det är svårt.
Men det måste man för att man ska orka med allt.
Det kan jag lova dig..
Alla människor behöver någon i svåra stunder, min familj, hade varandra dom hade mina släktingar, vänner, och många flera.
Så stå ut, det löser sig det kommer att gå bra jag lovar dig.
I alla stunder är det inte jätte bra allt kanske inte kommer gå bra, men du vet i alla fall att du älska ditt barn och att du alltid kommer att älska det, och att ditt barn alltid kommer att älska dig!.
Va rädda om varandra.
Lev varje dag som om det vorre den sista. :)
Du vet aldrig vad som kommer att hända.
Ja som ni märker så skriver jag om mitt hjärtfel, om hur folk runt om kring dig kanske tänker, ja nästan allt försöker jag att skriva om i en sådan situation som jag och min famij har varit i..
det kan inte kan skriva är deras tankar utan man får försöka sätta sig i en sådan situation istället..
Kanske inte är världens lättaste men, det finns nog någon mera i världen som har haft det som jag.
Kanske inte just denna situationen, utan kanske någon annan situation...
Hoppas ni förstår vad jag försöker mena med det jag skriver och att ni tycker om det jag skriver..
det kan inte kan skriva är deras tankar utan man får försöka sätta sig i en sådan situation istället..
Kanske inte är världens lättaste men, det finns nog någon mera i världen som har haft det som jag.
Kanske inte just denna situationen, utan kanske någon annan situation...
Hoppas ni förstår vad jag försöker mena med det jag skriver och att ni tycker om det jag skriver..
Ja nu ska jag i alla fall försöka sova
Kommentarer
Trackback