angelmoa

Hejsan alla där ute som läser min blogg! 

Ja, asså jag vet inte riktigt vart jag ska börja. 
Mitt sista inlägg här va ju 2012, så 2 årsedan sist jag skrev något här. 

Tänkte börja med lite om vad som hänt, 
För ungefär två årsedan dejtade jag en kille, om ni mins detta. 
Allt va kanon bra jag va nykär, och livet va på topp ungefär förutom att min älskade mamma va sjuk. 

Till och börja med så den killen som jag va så kär i, blev till en ren mardröm. 
En mardröm som gjorde så ont att jag inte ens vågade göra slut. 
Men nu i år/förra året 2012 så tog de äntligen slut, och vi är längre inte vänner. 
Vi hade både lägenhet, och en underbar katt tillsammans. Men att leva ett liv som man trodde va så bra så blev allt bara värre. De är inget än människa vill, eller ska uppleva. 
Jag blev lämnad med en lägenhet på en jätte hög hyra vilket jag inte hade råd att betala ensam, så fick be om hjälp vilket jag aldrig gjort tidigare när de gäller pengar. Han tog med sig alla möbler, förutom min säng, min tv och ett vardagsrumsbord jag fått utav min mormor och morfar. 
Allt annat va borta. En Chock att komma till en helt tom lägenhet. som dessutom va 3 rum så va ju väldigt stor lägenhet. Så kan säga att leva i en dröm och sen nästa dag så va allt bara en stor jäkla mardröm. Ett rent helvete gick jag igenom. 
Tror de är först nu jag förstår hur jobbigt allt va när allt börjar lägga sig på plats liksom när man tänker tbx till tiden som va då. 
Efter att de tog slut flyttade jag till Tyskland, vilket jag trodde skulle bli bröjan av en ny start i livet. 
En ny start att ta tag i mina problem som jag hade, men jag kan säga att de känns just nu mera som att fly från allt än att ta tag i livet. 

att längta hem så mycket som jag gör just nu är inget kul. Att längtan efter min familj så mycket har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. Att inse att familjen verkligen är något man ska visa att man älskar. 
Samtidigt som dem inte gillar mina kompisar/ mitt umgänge som jag umgås med.
Och samtidigt tänker jag att dem aldrig reagerat tidigare på vilka jag umgås med. Den ända dem sagt till mig att jag inte ska umgså med en är en "tjej" (Nämer inga namn.) 
Men de är först nu jag inser/inset att hon inte varit något bra för mig. 
Vilket många av mina vänner också sagt till mig. 
Vissa som läser detta vet säkert vem de är jag skriver om. Men som sagt inget/inga namn nämns här. 
Jag vet inte varför ni reagerar just nu!?.. 
En fråga som jag kanske aldrig kommer ha svar på, eller som jag inte ens vill ha svaret på. 
Jag vet inte. Många frågor i mitt huvud just nu. 
Men jag försöker att tänka framåt och inte tbx just nu, de är så mina kompisar säger i alla fall så får la försöka lyssna på dem. 
Men jag menar jag har inte bara dåliga kompisar... Och jag menar man kan inte döma folk bara för att dem gjort misstag i sitt liv. Gjorde aldrig ni de när ni va unga tänker jag liksom?! 
Asså ärligt så är de inte mina släktingar/mina föräldrar / mina syskon som väljer vilka jag ska umgås med. men jag kan förstår dem också att dem blir oroliga ibland, men jag kan lova att de är slut med detta nu för jag vill bygga upp ett liv, ett liv som får mig att må bra. Men man måste också leva lite.?! 
Jag hoppas på så bra besked i veckan eller kommande vecka som kommer. så jag kanske kan komma hem och ta tag i mina problem som jag har. 
Ni min familj/närmaste släkt kanske tycker de är en dålig ide. 
Men ni ser de samtidigt inte som jag gör, att de ända jag gör här är att fly från allt. Här kan jag ändå inte bygga upp något liksom! De ända jag gör här är ju att hålla mig borta från allt som ställt till de för mig. 
Men nu vill jag hem, för jag har inset vad jag gjort... 
Jag hoppas att om ni min släkt/familj läser detta kanske kan se de lite från min cynviken också?! 
Så kanske ni förstår, hur dåligt jag mår, och att man ska inte fly från sina problem man har hemma utan man ska ta tag i dem!...