angelmoa

Just nu så saknar jag verkligen att ha någon att krypa nära intill. 
Att krama och känna en trygghet.
Att må bra med, att kunna skratta med och känna den där ny kära känslan igen.

De är sjukt, för ett tagsen så tyckte jag verkligen om en person, En person som jag verkligen kände att jag kunde säga allt till.
En person som fick mig att må bra hur ledsen och ensam jag en var så fick han mig ändå att må bra.
Vi skrev eller pratade på skype varje dag..
Men vad säger man de är historia nu?!
Ibland önska jag att jag kunde spola tillbaka tiden till just då vi börja prata om att börja om från början liksom.
Helt sjukt hur fort allt försvann.
Jag vet inte i fall de slutade så jäkla bra asså önska la bara att du kunde ta de mellan fyra ögon som du alltid sa att du gjorde.
Och att du sedan bad mig att aldrig mera höra av mig! De gjorde ont, men jag höll de..
Istället skrev du till mig några timmar efteråt och fråga om jag verkligen förstod vad jag hade gjort?!

- Svar: Jaa jag vet mycket väll vad jag gjort och inte gjort ska du veta..

Grejen är att när jag flytta till Tyskland började jag att skriva dagbok om oss. Jag är glad att jag la ner att skriva i den senare.. För jag vet att om jag hade läst den nu så hade jag varit här och varit ännu mera ledsen än vad jag är nu.
De finns ingen som kan säga att den tiden vi hade inte va bra, för de va den.
Du kanske inte tycker det.
Men de gör jag. Vissa låtar, filmer, och sådant som jag inte ens klarar av att lyssna på längre på grund av allt som hände.
Den första veckan jag tillbringa med dig hemma va fantastisk ska du veta.!
Oerhört tacksam, för den tiden jag fick med dig.. Du kommer alltid att ha en plats hos mig, och jag hoppas att du vet varför..
 
Sen blev de som de blev, jag snubbla och gjort felsteg vem fan har inte gjort detta?! 
Började gilla en annan efter ett tag vilket kände jag va också va en fantastisk människa, men jag vet egentligen att du tyvärr inte är detta. fantastisk är du ju, men du kanske inte har dem bästa sidorna liksom. 
Du kan nog om du vill,
Men du behandlade mig inte snällt, Men inte heller dumt jag vet inte riktigt vart jag har dig bara.
Du kan ju va hur underbar som helst bara du vill liksom.
Men tror nog att din svartsjuka tar över ibland.  
Jag vet hur du behandlar människor. 
Men att från ena dagen va med mig till nästa va med en utav mina närmaste vänner just nu. 
De kallar jag inte att va snäll mot en tjej. 
Aldrig i hela mitt liv att jag skulle gå till din bästa killkompis.. 
De går gränser liksom.. 

Sen finns de en annan som gjort stort intryck på mig. 
Stora spår inne i mitt hjärta. 
När jag inte fick tag i dig på 4 dagar, va nog dem jobbigaste dagarna här i Tyskland jag varit med om.. Att inte höra ett enda ord från dig. 
Att få svar från dina vänner att dem inte vet heller vart du var. Gjorde mig så otroligt orolig.. 
En känsla jag hoppas att jag inte kommer behöva uppleva mera. 
och när jag äntligen fick ett sms utav dig där det stod
- Ring mig, är du snäll. 
Ringde dig med en gång, och va så sjukt lycklig över att jag äntligen fick höra din röst igen. 
Jag vet också vilket mod du tog till dig att ringa till mig och berätta detta. 
Jag grät samtidigt som jag var så stolt över de du hade gjort.. 
Du bevisa verkligen att du vill något.

Du har gjort 1 misstag och jag kan ta de, förlåta, och gå vidare
Jag har gjort 1 misstag och du kunde förlåta mig för de, men de är fortfarande inget jag är stolt över.

Något jag verkligen skäms över.