Titthålsoperation
9 April 2013
Gjorde jag en titthålsoperation och skulle täppa igen blodkärl som läcker ut på fel ställen. En operation som är ganska enkel, men för mig som går igenom de är det ett helvete.
Dem är en mardröm för mig, för många är det inte så jobbigt, men jag hatar sjukhus, och klarar liksom inte av miljön dem har där.
Att sova med massa främande människor, att läkare kommer och springer fram och tbx.
Ingenting som man vill uppleva.
Många har inte så jätte svårt för de, men jag har väldigt svårt för detta.
Första dagen som jag va där. Va 9 april 2013.
Tillsammans med mig så hade jag min bästa vän, Sanna, och sen hade jag min älskade faster med mig.
Att ha dem två där va helt underbart. Sådant stöd som jag fick utav dem är helt otroligt.
Dem va med mig och prata med nakosläkaren, träffa även han som skulle operera mig.
Och många mera..
Jag hade världens underbaraste narkosläkare.
Han såg till att jag skulle få ha någon på uppvaket, när jag vakna upp även om man inte får detta.
Han verkligen förklara allt jätte bra för mig och sa hur han skulle göra, och vad som kommer att hända och så vidare.
Jag hoppas verkligen alla har en sådan underbar narkosläkare.
Sen hon som jag prata mest med, som är med mig som stöd och ska va med mig under operationen och pratar och sådant med mig se till att allting känns bra under hela operationen, och se till så att jag inte är direkt konsenterar på alla läkare runt omkring mig.
Hon va också helt underbar.
När man ska operera sig så måste man duscha 2 till 3 gånger innan och får inte använda några utav sina egna kläder. Vilket jag har jätte svårt för också.
Man får äckliga sjukhus underkläder och de går jag verkligen inte med på. Och hon förstod mig. Så jag fick använda mina egna faktiskt! Efter mycket tjöt xD
Detta är bara första dagen av allting.
Dagen efter så skulle jag operaras, som tur va så fick jag den tidiga tiden att opereras,
Jag fick mina lugnande, och sen så satte jag mig på sängen, och försvinner in i min egna lilla värld typ.
Vinkade hejdå till min faste.. Vilket kändes otroligt bra att ha henne i närheten.
Fick även ta med mig min mobil till operatinssalen och ha musik i mina öron.
De lugnar alltid.
Jag minns att jag la mig på operatinsbordet.
Ser alla skärmar, Hälsar på alla som ska va med under operationen,
Efter två timmar tror jag de va, så börja jag och reagera.
Fråga när dem skulle söva mig.
Då säger min läkare att de behöver vi inte eftersom att vi är klara här snart.
Känner paniken inom mig, att jag vill bara resa mig och gå.
Tårar börjar rinna och jag känner hur ont jag börjar få i mina axlar när jag legat uppe med armarna över huvudet hela tiden.
Ena armen gick bra att få ner, men andra armen de gick liksom inte. Samtidigt som de gjorde så fruktansvärt ont så fick jag panik på att dem inte hade sövt mig vilket vi tydligt hade kommit överens om.
Dem proppa i mig massa morfin mot mina värkar i axeln.
Jag minns hur jäkla upprörd och ledsen jag va.
Jag såg också att min faster reagerade när vi träffade henne.
Jag va så ledsen, bara skrek och hade så jäkla ont. Ville ju typ inget annat än att de onda bara skulle försvinna.
Efter dem ännu gett mig ännu mera morfin så får jag mat.
Min dåvarande pojkvän, Emelina, Sanna och Emelie, kom och hälsa på mig när jag satt och åt.
Dem såg hur ledsen jag var.
Och samtidigt så såg dem hur jag skakade med händerna när jag försökte äta maten dem gav mig.
Jag kunde verkligen inte äta de gick verkligen inte.
De onda i axeln bara dunkade, och de gjorde ont vad jag än gjorde,
Men jag va samtidgt väldigt glad av att ha så många hos mig.
Även min bästa väns mamma kom upp och hälsade på, vilket jag är otroligt tacksam för.
Detta är en utav dem värsta dagarna i mitt liv.
Jag hade ju hoppas på att någon kunde stanna över hos mig.
Min så kallade pojkvän åkte ju hem. Och lämnade mig, blev så sjukt besviken och ledsen när han såg hur jag mådde så kunde han la ändå ta ledigt en dag och va hos mig.
Gör man inte vad som helst för någon man älskar?!
Dem åkte ju ändå väldigt sent ändå tror att dem lämnade min vid 12 tiden kanske.
Då på dagen hafe jag ändå blivit av med mitt rum.
Jag hade ingen tv.
Jag hade inte det rummet som jag hade fått från början för att någon jäkla idiot skulle få magsjuka. :S
Så då fick jag ett rum där ingen låg, men de kom en sent på natten vid 4 tiden, och då vakna jag och han va ung, men jag sa ingenting vände mig bara om och längtade hem.
Även på dagen så bråka jag en hel del med personalen för kände att dem inte gjort som jag ville. Och sköterskan som hade mig och skulle sätta i ny nål. Lyckas ju göra fel. och jag med massa morfin i kroppen va ju inte speciellt snäll. Skrek på henne och va så jävla elak, mot henne, men hon förtjänade de tycker jag.
Viste ju inte ens hur man kopplade in en tve liksom hallå eller?!
Mina kompisar bara skratta och jag vet att sanna sa till mig någon gång.
att jag inte skulle va så elak som jag va.
Men man kan ju inte hjälpa de ibland. ^^
Detta är nog en utav dem längsta jobbigaste dagarna jag haft.
Att även göra denna operationen utan att inte ha mamma där, va ju något helt nytt för mig.
Även de skrämde mig. Längtan efter henne demma dagarna går inte att beskriva.
Sjukt. Tårar, saknade, ont, ja allt va fruktansvärt.
Dagen efter så fråga jag om jag fick åka hem vilket jag fick göra, en otrolig lättnad att äntligen komma hem till sin underbara katt och vänner och allting.
De är en otrolig känsla.
Och är extremt glad för dem människorna som stöttade mig demma dagarna.
Nu underar kanske vissa vad en titthålsoperation är.
Jo läs lite längre ner så är en kort förklaring ungefär vad det är.
Har ni frågor så ställ dem bara. :)
Ska försöka göra mitt bästa genom att svara på dem.! <3
Titthålsoperation,
är en laparoskopisk operation, är en operationsmetod som innebär att det Kirurgiska ingreppet utförs genom små hål i bukväggen. Ett laparoskop är ett optiskt instrument som används för att titta in i buken genom ett sådant litet hål. Detta medför att kirurgen inte behöver öppna bukväggen med ett vanligt operationssnitt utan endast mindre hål för att kunna komma in med laparoskopet och därefter ytterligare hål för att kunna komma in med instrumenten. Trots dessa mindre ingrepp i huden kan avancerad kirurgi utföras
Gjorde jag en titthålsoperation och skulle täppa igen blodkärl som läcker ut på fel ställen. En operation som är ganska enkel, men för mig som går igenom de är det ett helvete.
Dem är en mardröm för mig, för många är det inte så jobbigt, men jag hatar sjukhus, och klarar liksom inte av miljön dem har där.
Att sova med massa främande människor, att läkare kommer och springer fram och tbx.
Ingenting som man vill uppleva.
Många har inte så jätte svårt för de, men jag har väldigt svårt för detta.
Första dagen som jag va där. Va 9 april 2013.
Tillsammans med mig så hade jag min bästa vän, Sanna, och sen hade jag min älskade faster med mig.
Att ha dem två där va helt underbart. Sådant stöd som jag fick utav dem är helt otroligt.
Dem va med mig och prata med nakosläkaren, träffa även han som skulle operera mig.
Och många mera..
Jag hade världens underbaraste narkosläkare.
Han såg till att jag skulle få ha någon på uppvaket, när jag vakna upp även om man inte får detta.
Han verkligen förklara allt jätte bra för mig och sa hur han skulle göra, och vad som kommer att hända och så vidare.
Jag hoppas verkligen alla har en sådan underbar narkosläkare.
Sen hon som jag prata mest med, som är med mig som stöd och ska va med mig under operationen och pratar och sådant med mig se till att allting känns bra under hela operationen, och se till så att jag inte är direkt konsenterar på alla läkare runt omkring mig.
Hon va också helt underbar.
När man ska operera sig så måste man duscha 2 till 3 gånger innan och får inte använda några utav sina egna kläder. Vilket jag har jätte svårt för också.
Man får äckliga sjukhus underkläder och de går jag verkligen inte med på. Och hon förstod mig. Så jag fick använda mina egna faktiskt! Efter mycket tjöt xD
Detta är bara första dagen av allting.
Dagen efter så skulle jag operaras, som tur va så fick jag den tidiga tiden att opereras,
Jag fick mina lugnande, och sen så satte jag mig på sängen, och försvinner in i min egna lilla värld typ.
Vinkade hejdå till min faste.. Vilket kändes otroligt bra att ha henne i närheten.
Fick även ta med mig min mobil till operatinssalen och ha musik i mina öron.
De lugnar alltid.
Jag minns att jag la mig på operatinsbordet.
Ser alla skärmar, Hälsar på alla som ska va med under operationen,
Efter två timmar tror jag de va, så börja jag och reagera.
Fråga när dem skulle söva mig.
Då säger min läkare att de behöver vi inte eftersom att vi är klara här snart.
Känner paniken inom mig, att jag vill bara resa mig och gå.
Tårar börjar rinna och jag känner hur ont jag börjar få i mina axlar när jag legat uppe med armarna över huvudet hela tiden.
Ena armen gick bra att få ner, men andra armen de gick liksom inte. Samtidigt som de gjorde så fruktansvärt ont så fick jag panik på att dem inte hade sövt mig vilket vi tydligt hade kommit överens om.
Dem proppa i mig massa morfin mot mina värkar i axeln.
Jag minns hur jäkla upprörd och ledsen jag va.
Jag såg också att min faster reagerade när vi träffade henne.
Jag va så ledsen, bara skrek och hade så jäkla ont. Ville ju typ inget annat än att de onda bara skulle försvinna.
Efter dem ännu gett mig ännu mera morfin så får jag mat.
Min dåvarande pojkvän, Emelina, Sanna och Emelie, kom och hälsa på mig när jag satt och åt.
Dem såg hur ledsen jag var.
Och samtidigt så såg dem hur jag skakade med händerna när jag försökte äta maten dem gav mig.
Jag kunde verkligen inte äta de gick verkligen inte.
De onda i axeln bara dunkade, och de gjorde ont vad jag än gjorde,
Men jag va samtidgt väldigt glad av att ha så många hos mig.
Även min bästa väns mamma kom upp och hälsade på, vilket jag är otroligt tacksam för.
Detta är en utav dem värsta dagarna i mitt liv.
Jag hade ju hoppas på att någon kunde stanna över hos mig.
Min så kallade pojkvän åkte ju hem. Och lämnade mig, blev så sjukt besviken och ledsen när han såg hur jag mådde så kunde han la ändå ta ledigt en dag och va hos mig.
Gör man inte vad som helst för någon man älskar?!
Dem åkte ju ändå väldigt sent ändå tror att dem lämnade min vid 12 tiden kanske.
Då på dagen hafe jag ändå blivit av med mitt rum.
Jag hade ingen tv.
Jag hade inte det rummet som jag hade fått från början för att någon jäkla idiot skulle få magsjuka. :S
Så då fick jag ett rum där ingen låg, men de kom en sent på natten vid 4 tiden, och då vakna jag och han va ung, men jag sa ingenting vände mig bara om och längtade hem.
Även på dagen så bråka jag en hel del med personalen för kände att dem inte gjort som jag ville. Och sköterskan som hade mig och skulle sätta i ny nål. Lyckas ju göra fel. och jag med massa morfin i kroppen va ju inte speciellt snäll. Skrek på henne och va så jävla elak, mot henne, men hon förtjänade de tycker jag.
Viste ju inte ens hur man kopplade in en tve liksom hallå eller?!
Mina kompisar bara skratta och jag vet att sanna sa till mig någon gång.
att jag inte skulle va så elak som jag va.
Men man kan ju inte hjälpa de ibland. ^^
Detta är nog en utav dem längsta jobbigaste dagarna jag haft.
Att även göra denna operationen utan att inte ha mamma där, va ju något helt nytt för mig.
Även de skrämde mig. Längtan efter henne demma dagarna går inte att beskriva.
Sjukt. Tårar, saknade, ont, ja allt va fruktansvärt.
Dagen efter så fråga jag om jag fick åka hem vilket jag fick göra, en otrolig lättnad att äntligen komma hem till sin underbara katt och vänner och allting.
De är en otrolig känsla.
Och är extremt glad för dem människorna som stöttade mig demma dagarna.
Nu underar kanske vissa vad en titthålsoperation är.
Jo läs lite längre ner så är en kort förklaring ungefär vad det är.
Har ni frågor så ställ dem bara. :)
Ska försöka göra mitt bästa genom att svara på dem.! <3
Titthålsoperation,
är en laparoskopisk operation, är en operationsmetod som innebär att det Kirurgiska ingreppet utförs genom små hål i bukväggen. Ett laparoskop är ett optiskt instrument som används för att titta in i buken genom ett sådant litet hål. Detta medför att kirurgen inte behöver öppna bukväggen med ett vanligt operationssnitt utan endast mindre hål för att kunna komma in med laparoskopet och därefter ytterligare hål för att kunna komma in med instrumenten. Trots dessa mindre ingrepp i huden kan avancerad kirurgi utföras
