Kommer alltid att minnas.
Cancer!
De ordet skrämmer mig verkligen kan jag säga.
Att förlora den märmaste personen i ditt liv är de jobbigaste som finns.
Jag, eller ja inte bara jag utan många är vi som kämpar!
Saknaden efter dig är onändligt.
Jag skulle göra vad som helst för att få en kram av dig just nu.
Jag kämpar varje dag med att min ångest inte ska ta över.
Jag har lyckats några gånger.
Men ibland, så tar den verkligen över.
Ångesten, att jag inte vågade, eller ville inse att du va så sjuk kanske?!
När du berätta de för mig, va något av de jobbigaste jag varit med om!
Glömmer aldrig då du kom upp och sa att du va tvungen att prata med mig.
Du sa något man aldrig vill höra.
- Jag har Cancer!
De skrämde mig. Jag ville verkligen inte tro på de.
Tårarna som rann, och tankarna, som höll mig vaken om nätterna.
Rädslan av att förlora dig!
Jag blir så arg ledsen på hela situationen.
Att se dig bara blir dåligare och dåligare.
Och jag som inte fanns där.
Dagen då vi satt med prästem och skulle planera din begravning.
Va otroligt jobbig.
En pappa som va arg,
Och som sitter och säger att jag kan inte säga så mycket.
För att jag bara bryt mig om mina killar!
Ärligtalat de gjorde ont.
Jag vet att jag inte va hemma mycket under tiden du va sjuk.
Jag va rädd. Ledsen och ville verkligen inte se dig må så dåligt som du gjorde.
Men jag skrev med dig varje dag.
Och bara för att jag inte va hemma så betyder de inte att jag inte fanns där.
Alla hanterar vi saker på olika sätt.
Jag kanske mera flyde jag vet inte riktigt vad ni andra tycker.
Men de va så jag gjorde, jag orkade inte se min mamma må så dåligt, spy och tappa håret.
Jag minns första gången jag såg henne tappa lite av sitt hår.
Jag gick ut från rumet och låste in mig på toan och bara grät för allt skrämde mig.
Och jag va stolt över dig även om du inte hade hår!
För mig kommer du alltid att vara den bästa mamman
De är många gånger jag funderar på hur jag har orkat hantera allt som jag varit med om.
Allt jag sätt. Allt jag hört!
Både min syster problem och mina egna, och sen att du blev sjuk.
Och även en pappa som är lite som han är.
Inte konstigt att man börjar må dåligt..
Jag tror att allt börjar komma ikapp mig. Att jag kanske inte längre orkar hålla på allt.
Kommer jag någonsin att orka bära på allt detta?!
Kommer detta kanske ta över hela mitt liv?!
Jag vet inte jag är bara livrädd. Jag kämpar för varje dag som går.
En dag i taget. som man brukar säga.
Frågar ofta mig själv kommer jag kunna somna ikväll? Eller kommer tankarna att ta över?!
Hur kommer jag att må i morgon?!
Kommer jag ens orka med morgondagen?!
Så många frågor som man ställer sig själv. Konstigt med alla dessa frågor.
Man kanske ska sluta och fundera och försöka stänga av tankarna ibland. Om de ens går?!
De ordet skrämmer mig verkligen kan jag säga.
Att förlora den märmaste personen i ditt liv är de jobbigaste som finns.
Jag, eller ja inte bara jag utan många är vi som kämpar!
Saknaden efter dig är onändligt.
Jag skulle göra vad som helst för att få en kram av dig just nu.
Jag kämpar varje dag med att min ångest inte ska ta över.
Jag har lyckats några gånger.
Men ibland, så tar den verkligen över.
Ångesten, att jag inte vågade, eller ville inse att du va så sjuk kanske?!
När du berätta de för mig, va något av de jobbigaste jag varit med om!
Glömmer aldrig då du kom upp och sa att du va tvungen att prata med mig.
Du sa något man aldrig vill höra.
- Jag har Cancer!
De skrämde mig. Jag ville verkligen inte tro på de.
Tårarna som rann, och tankarna, som höll mig vaken om nätterna.
Rädslan av att förlora dig!
Jag blir så arg ledsen på hela situationen.
Att se dig bara blir dåligare och dåligare.
Och jag som inte fanns där.
Dagen då vi satt med prästem och skulle planera din begravning.
Va otroligt jobbig.
En pappa som va arg,
Och som sitter och säger att jag kan inte säga så mycket.
För att jag bara bryt mig om mina killar!
Ärligtalat de gjorde ont.
Jag vet att jag inte va hemma mycket under tiden du va sjuk.
Jag va rädd. Ledsen och ville verkligen inte se dig må så dåligt som du gjorde.
Men jag skrev med dig varje dag.
Och bara för att jag inte va hemma så betyder de inte att jag inte fanns där.
Alla hanterar vi saker på olika sätt.
Jag kanske mera flyde jag vet inte riktigt vad ni andra tycker.
Men de va så jag gjorde, jag orkade inte se min mamma må så dåligt, spy och tappa håret.
Jag minns första gången jag såg henne tappa lite av sitt hår.
Jag gick ut från rumet och låste in mig på toan och bara grät för allt skrämde mig.
Och jag va stolt över dig även om du inte hade hår!
För mig kommer du alltid att vara den bästa mamman
De är många gånger jag funderar på hur jag har orkat hantera allt som jag varit med om.
Allt jag sätt. Allt jag hört!
Både min syster problem och mina egna, och sen att du blev sjuk.
Och även en pappa som är lite som han är.
Inte konstigt att man börjar må dåligt..
Jag tror att allt börjar komma ikapp mig. Att jag kanske inte längre orkar hålla på allt.
Kommer jag någonsin att orka bära på allt detta?!
Kommer detta kanske ta över hela mitt liv?!
Jag vet inte jag är bara livrädd. Jag kämpar för varje dag som går.
En dag i taget. som man brukar säga.
Frågar ofta mig själv kommer jag kunna somna ikväll? Eller kommer tankarna att ta över?!
Hur kommer jag att må i morgon?!
Kommer jag ens orka med morgondagen?!
Så många frågor som man ställer sig själv. Konstigt med alla dessa frågor.
Man kanske ska sluta och fundera och försöka stänga av tankarna ibland. Om de ens går?!
Titthålsoperation
9 April 2013
Gjorde jag en titthålsoperation och skulle täppa igen blodkärl som läcker ut på fel ställen. En operation som är ganska enkel, men för mig som går igenom de är det ett helvete.
Dem är en mardröm för mig, för många är det inte så jobbigt, men jag hatar sjukhus, och klarar liksom inte av miljön dem har där.
Att sova med massa främande människor, att läkare kommer och springer fram och tbx.
Ingenting som man vill uppleva.
Många har inte så jätte svårt för de, men jag har väldigt svårt för detta.
Första dagen som jag va där. Va 9 april 2013.
Tillsammans med mig så hade jag min bästa vän, Sanna, och sen hade jag min älskade faster med mig.
Att ha dem två där va helt underbart. Sådant stöd som jag fick utav dem är helt otroligt.
Dem va med mig och prata med nakosläkaren, träffa även han som skulle operera mig.
Och många mera..
Jag hade världens underbaraste narkosläkare.
Han såg till att jag skulle få ha någon på uppvaket, när jag vakna upp även om man inte får detta.
Han verkligen förklara allt jätte bra för mig och sa hur han skulle göra, och vad som kommer att hända och så vidare.
Jag hoppas verkligen alla har en sådan underbar narkosläkare.
Sen hon som jag prata mest med, som är med mig som stöd och ska va med mig under operationen och pratar och sådant med mig se till att allting känns bra under hela operationen, och se till så att jag inte är direkt konsenterar på alla läkare runt omkring mig.
Hon va också helt underbar.
När man ska operera sig så måste man duscha 2 till 3 gånger innan och får inte använda några utav sina egna kläder. Vilket jag har jätte svårt för också.
Man får äckliga sjukhus underkläder och de går jag verkligen inte med på. Och hon förstod mig. Så jag fick använda mina egna faktiskt! Efter mycket tjöt xD
Detta är bara första dagen av allting.
Dagen efter så skulle jag operaras, som tur va så fick jag den tidiga tiden att opereras,
Jag fick mina lugnande, och sen så satte jag mig på sängen, och försvinner in i min egna lilla värld typ.
Vinkade hejdå till min faste.. Vilket kändes otroligt bra att ha henne i närheten.
Fick även ta med mig min mobil till operatinssalen och ha musik i mina öron.
De lugnar alltid.
Jag minns att jag la mig på operatinsbordet.
Ser alla skärmar, Hälsar på alla som ska va med under operationen,
Efter två timmar tror jag de va, så börja jag och reagera.
Fråga när dem skulle söva mig.
Då säger min läkare att de behöver vi inte eftersom att vi är klara här snart.
Känner paniken inom mig, att jag vill bara resa mig och gå.
Tårar börjar rinna och jag känner hur ont jag börjar få i mina axlar när jag legat uppe med armarna över huvudet hela tiden.
Ena armen gick bra att få ner, men andra armen de gick liksom inte. Samtidigt som de gjorde så fruktansvärt ont så fick jag panik på att dem inte hade sövt mig vilket vi tydligt hade kommit överens om.
Dem proppa i mig massa morfin mot mina värkar i axeln.
Jag minns hur jäkla upprörd och ledsen jag va.
Jag såg också att min faster reagerade när vi träffade henne.
Jag va så ledsen, bara skrek och hade så jäkla ont. Ville ju typ inget annat än att de onda bara skulle försvinna.
Efter dem ännu gett mig ännu mera morfin så får jag mat.
Min dåvarande pojkvän, Emelina, Sanna och Emelie, kom och hälsa på mig när jag satt och åt.
Dem såg hur ledsen jag var.
Och samtidigt så såg dem hur jag skakade med händerna när jag försökte äta maten dem gav mig.
Jag kunde verkligen inte äta de gick verkligen inte.
De onda i axeln bara dunkade, och de gjorde ont vad jag än gjorde,
Men jag va samtidgt väldigt glad av att ha så många hos mig.
Även min bästa väns mamma kom upp och hälsade på, vilket jag är otroligt tacksam för.
Detta är en utav dem värsta dagarna i mitt liv.
Jag hade ju hoppas på att någon kunde stanna över hos mig.
Min så kallade pojkvän åkte ju hem. Och lämnade mig, blev så sjukt besviken och ledsen när han såg hur jag mådde så kunde han la ändå ta ledigt en dag och va hos mig.
Gör man inte vad som helst för någon man älskar?!
Dem åkte ju ändå väldigt sent ändå tror att dem lämnade min vid 12 tiden kanske.
Då på dagen hafe jag ändå blivit av med mitt rum.
Jag hade ingen tv.
Jag hade inte det rummet som jag hade fått från början för att någon jäkla idiot skulle få magsjuka. :S
Så då fick jag ett rum där ingen låg, men de kom en sent på natten vid 4 tiden, och då vakna jag och han va ung, men jag sa ingenting vände mig bara om och längtade hem.
Även på dagen så bråka jag en hel del med personalen för kände att dem inte gjort som jag ville. Och sköterskan som hade mig och skulle sätta i ny nål. Lyckas ju göra fel. och jag med massa morfin i kroppen va ju inte speciellt snäll. Skrek på henne och va så jävla elak, mot henne, men hon förtjänade de tycker jag.
Viste ju inte ens hur man kopplade in en tve liksom hallå eller?!
Mina kompisar bara skratta och jag vet att sanna sa till mig någon gång.
att jag inte skulle va så elak som jag va.
Men man kan ju inte hjälpa de ibland. ^^
Detta är nog en utav dem längsta jobbigaste dagarna jag haft.
Att även göra denna operationen utan att inte ha mamma där, va ju något helt nytt för mig.
Även de skrämde mig. Längtan efter henne demma dagarna går inte att beskriva.
Sjukt. Tårar, saknade, ont, ja allt va fruktansvärt.
Dagen efter så fråga jag om jag fick åka hem vilket jag fick göra, en otrolig lättnad att äntligen komma hem till sin underbara katt och vänner och allting.
De är en otrolig känsla.
Och är extremt glad för dem människorna som stöttade mig demma dagarna.
Nu underar kanske vissa vad en titthålsoperation är.
Jo läs lite längre ner så är en kort förklaring ungefär vad det är.
Har ni frågor så ställ dem bara. :)
Ska försöka göra mitt bästa genom att svara på dem.! <3
Titthålsoperation,
är en laparoskopisk operation, är en operationsmetod som innebär att det Kirurgiska ingreppet utförs genom små hål i bukväggen. Ett laparoskop är ett optiskt instrument som används för att titta in i buken genom ett sådant litet hål. Detta medför att kirurgen inte behöver öppna bukväggen med ett vanligt operationssnitt utan endast mindre hål för att kunna komma in med laparoskopet och därefter ytterligare hål för att kunna komma in med instrumenten. Trots dessa mindre ingrepp i huden kan avancerad kirurgi utföras
Gjorde jag en titthålsoperation och skulle täppa igen blodkärl som läcker ut på fel ställen. En operation som är ganska enkel, men för mig som går igenom de är det ett helvete.
Dem är en mardröm för mig, för många är det inte så jobbigt, men jag hatar sjukhus, och klarar liksom inte av miljön dem har där.
Att sova med massa främande människor, att läkare kommer och springer fram och tbx.
Ingenting som man vill uppleva.
Många har inte så jätte svårt för de, men jag har väldigt svårt för detta.
Första dagen som jag va där. Va 9 april 2013.
Tillsammans med mig så hade jag min bästa vän, Sanna, och sen hade jag min älskade faster med mig.
Att ha dem två där va helt underbart. Sådant stöd som jag fick utav dem är helt otroligt.
Dem va med mig och prata med nakosläkaren, träffa även han som skulle operera mig.
Och många mera..
Jag hade världens underbaraste narkosläkare.
Han såg till att jag skulle få ha någon på uppvaket, när jag vakna upp även om man inte får detta.
Han verkligen förklara allt jätte bra för mig och sa hur han skulle göra, och vad som kommer att hända och så vidare.
Jag hoppas verkligen alla har en sådan underbar narkosläkare.
Sen hon som jag prata mest med, som är med mig som stöd och ska va med mig under operationen och pratar och sådant med mig se till att allting känns bra under hela operationen, och se till så att jag inte är direkt konsenterar på alla läkare runt omkring mig.
Hon va också helt underbar.
När man ska operera sig så måste man duscha 2 till 3 gånger innan och får inte använda några utav sina egna kläder. Vilket jag har jätte svårt för också.
Man får äckliga sjukhus underkläder och de går jag verkligen inte med på. Och hon förstod mig. Så jag fick använda mina egna faktiskt! Efter mycket tjöt xD
Detta är bara första dagen av allting.
Dagen efter så skulle jag operaras, som tur va så fick jag den tidiga tiden att opereras,
Jag fick mina lugnande, och sen så satte jag mig på sängen, och försvinner in i min egna lilla värld typ.
Vinkade hejdå till min faste.. Vilket kändes otroligt bra att ha henne i närheten.
Fick även ta med mig min mobil till operatinssalen och ha musik i mina öron.
De lugnar alltid.
Jag minns att jag la mig på operatinsbordet.
Ser alla skärmar, Hälsar på alla som ska va med under operationen,
Efter två timmar tror jag de va, så börja jag och reagera.
Fråga när dem skulle söva mig.
Då säger min läkare att de behöver vi inte eftersom att vi är klara här snart.
Känner paniken inom mig, att jag vill bara resa mig och gå.
Tårar börjar rinna och jag känner hur ont jag börjar få i mina axlar när jag legat uppe med armarna över huvudet hela tiden.
Ena armen gick bra att få ner, men andra armen de gick liksom inte. Samtidigt som de gjorde så fruktansvärt ont så fick jag panik på att dem inte hade sövt mig vilket vi tydligt hade kommit överens om.
Dem proppa i mig massa morfin mot mina värkar i axeln.
Jag minns hur jäkla upprörd och ledsen jag va.
Jag såg också att min faster reagerade när vi träffade henne.
Jag va så ledsen, bara skrek och hade så jäkla ont. Ville ju typ inget annat än att de onda bara skulle försvinna.
Efter dem ännu gett mig ännu mera morfin så får jag mat.
Min dåvarande pojkvän, Emelina, Sanna och Emelie, kom och hälsa på mig när jag satt och åt.
Dem såg hur ledsen jag var.
Och samtidigt så såg dem hur jag skakade med händerna när jag försökte äta maten dem gav mig.
Jag kunde verkligen inte äta de gick verkligen inte.
De onda i axeln bara dunkade, och de gjorde ont vad jag än gjorde,
Men jag va samtidgt väldigt glad av att ha så många hos mig.
Även min bästa väns mamma kom upp och hälsade på, vilket jag är otroligt tacksam för.
Detta är en utav dem värsta dagarna i mitt liv.
Jag hade ju hoppas på att någon kunde stanna över hos mig.
Min så kallade pojkvän åkte ju hem. Och lämnade mig, blev så sjukt besviken och ledsen när han såg hur jag mådde så kunde han la ändå ta ledigt en dag och va hos mig.
Gör man inte vad som helst för någon man älskar?!
Dem åkte ju ändå väldigt sent ändå tror att dem lämnade min vid 12 tiden kanske.
Då på dagen hafe jag ändå blivit av med mitt rum.
Jag hade ingen tv.
Jag hade inte det rummet som jag hade fått från början för att någon jäkla idiot skulle få magsjuka. :S
Så då fick jag ett rum där ingen låg, men de kom en sent på natten vid 4 tiden, och då vakna jag och han va ung, men jag sa ingenting vände mig bara om och längtade hem.
Även på dagen så bråka jag en hel del med personalen för kände att dem inte gjort som jag ville. Och sköterskan som hade mig och skulle sätta i ny nål. Lyckas ju göra fel. och jag med massa morfin i kroppen va ju inte speciellt snäll. Skrek på henne och va så jävla elak, mot henne, men hon förtjänade de tycker jag.
Viste ju inte ens hur man kopplade in en tve liksom hallå eller?!
Mina kompisar bara skratta och jag vet att sanna sa till mig någon gång.
att jag inte skulle va så elak som jag va.
Men man kan ju inte hjälpa de ibland. ^^
Detta är nog en utav dem längsta jobbigaste dagarna jag haft.
Att även göra denna operationen utan att inte ha mamma där, va ju något helt nytt för mig.
Även de skrämde mig. Längtan efter henne demma dagarna går inte att beskriva.
Sjukt. Tårar, saknade, ont, ja allt va fruktansvärt.
Dagen efter så fråga jag om jag fick åka hem vilket jag fick göra, en otrolig lättnad att äntligen komma hem till sin underbara katt och vänner och allting.
De är en otrolig känsla.
Och är extremt glad för dem människorna som stöttade mig demma dagarna.
Nu underar kanske vissa vad en titthålsoperation är.
Jo läs lite längre ner så är en kort förklaring ungefär vad det är.
Har ni frågor så ställ dem bara. :)
Ska försöka göra mitt bästa genom att svara på dem.! <3
Titthålsoperation,
är en laparoskopisk operation, är en operationsmetod som innebär att det Kirurgiska ingreppet utförs genom små hål i bukväggen. Ett laparoskop är ett optiskt instrument som används för att titta in i buken genom ett sådant litet hål. Detta medför att kirurgen inte behöver öppna bukväggen med ett vanligt operationssnitt utan endast mindre hål för att kunna komma in med laparoskopet och därefter ytterligare hål för att kunna komma in med instrumenten. Trots dessa mindre ingrepp i huden kan avancerad kirurgi utföras
Sparkar inte på någon som redan ligger ner.
Ja, som dem flesta kanske vet så kommer jag snart att flytta tillbaka till Alingsås. Letar lägenhet som en dåre, men svårt att hitta kan jag ju säga.
Vill ju inte direkt flytta till pappa, inte för att de är så att jag inte kan de, men vill verkligen inte flytta hem till pappa asså. :S 22 år och bor hos pappa? Nehj tack säger jag. :P
Ja, mår inte 100% bra kan jag ju säga, men kommer att ta tag i mig själv när jag kommer hem.
Men jag känner att jag kommer även behöva mycket stöd i detta.
Och de är stöd från vänner, familjen.
Ja dem som jag verkligen älskar.
Hade jag kunnat så hade jag tagit första bästa flyget, kan jag ju säga.
Kämpar varje dag med att klara av vardagen, mycket tankar, mycket som man gott igenom den sista tiden. Men jag är glad att de är många som stöttat mig kan jag ju säga.
Men finns folk som vill att man ska må dåligt också.
Kan inte visa människor bara låta mig vara?!
Snälla, jag hoppas att ni kommer att låta mig vara, För jag orkar verkligen inte med all skit från er ska ni veta.
Asså man sparkar inte på någon som redan ligger ner.
Ni är tragiska ni människor som hoppar på mig, ni som inte tror på vissa saker som jag sagt. Ärligtalat så är de erat val, men snälla håll era jäkla elaka kommentarer, för er själva!
Jag hoppas att ni vet vilka ni är..
Säger bara att jag har fått min käft smäll och vaknat upp nu!
Innset vilka som finns och inte finns.
Vilka som verkligen är dem underbaraste människorna och dem som är dem falska människorna!
Jag är glad för denna käft smäll. Jag vet att jag lever i alla fall.
Och att jag förtjänar de bästa!
Vill ju inte direkt flytta till pappa, inte för att de är så att jag inte kan de, men vill verkligen inte flytta hem till pappa asså. :S 22 år och bor hos pappa? Nehj tack säger jag. :P
Ja, mår inte 100% bra kan jag ju säga, men kommer att ta tag i mig själv när jag kommer hem.
Men jag känner att jag kommer även behöva mycket stöd i detta.
Och de är stöd från vänner, familjen.
Ja dem som jag verkligen älskar.
Hade jag kunnat så hade jag tagit första bästa flyget, kan jag ju säga.
Kämpar varje dag med att klara av vardagen, mycket tankar, mycket som man gott igenom den sista tiden. Men jag är glad att de är många som stöttat mig kan jag ju säga.
Men finns folk som vill att man ska må dåligt också.
Kan inte visa människor bara låta mig vara?!
Snälla, jag hoppas att ni kommer att låta mig vara, För jag orkar verkligen inte med all skit från er ska ni veta.
Asså man sparkar inte på någon som redan ligger ner.
Ni är tragiska ni människor som hoppar på mig, ni som inte tror på vissa saker som jag sagt. Ärligtalat så är de erat val, men snälla håll era jäkla elaka kommentarer, för er själva!
Jag hoppas att ni vet vilka ni är..
Säger bara att jag har fått min käft smäll och vaknat upp nu!
Innset vilka som finns och inte finns.
Vilka som verkligen är dem underbaraste människorna och dem som är dem falska människorna!
Jag är glad för denna käft smäll. Jag vet att jag lever i alla fall.
Och att jag förtjänar de bästa!
Skinny boy from Sweden! <3
Fastnade för denna låten, så fort jag lyssnade på den!
De va en väldigt speciell person som skicka den till mig.
Någon som verkligen är helt underbar.
Någon som alltid lyssnar.
Och som verkligen tagit åt sig saker när jag blivit arg och ledsen.
Är sjukt glad att du kom in i mitt liv.
Och jag hoppas verkligen att du förstår att jag tycker om dig.
Även om jag är långt bort från dig just nu, så vet jag att jag har dig att komma hem till.
Men du kanske tars ifrån mig, men jag kommer att vänta på dig ska du veta.
Om du står ut att vänta på mig, denna tiden som är kvar, så kommer jag att stå ut att vänta på dig. Även om de kommer vara något av de kanske jobbigaste jag kommer göra, när jag kommer hem vill jag tillbringa min tid med dig och mina vänner.
vet att de inte kommer vara lätt för dig heller om du kommer att tas ifrån mig ännu en gång, men vi får kämpa tillsammans.
Tillsammans är vi starka.
Skinny boy from Sweden!
It's not that I don't want you baby I really do
I want you to know that I got you on my mind
I don't really know you baby or what you're about
But I saw you bathing naked in the moonlight
With your fingers on my skin we'll commit this sin chin to chin
For the third time if it's still to come
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
It's not like I'm obsessed or anything I might be out on a limb here
But two times not enough no to times not enough
I know I'm just a poor skinny boy from Sweden
But you're my neighbor so show me some love
You're my neighbor so show me some love
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
It might be a forgery this memory
But if it is then let it be so
Some times when you tell a lie a lot of times
You might believe that it's true
But where does it end do we start a new begin
Where does it end
I know I'm just a poor skinny boy from Sweden
But you're my neighbor so show me some love
You're my neighbor so show me some love
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
De va en väldigt speciell person som skicka den till mig.
Någon som verkligen är helt underbar.
Någon som alltid lyssnar.
Och som verkligen tagit åt sig saker när jag blivit arg och ledsen.
Är sjukt glad att du kom in i mitt liv.
Och jag hoppas verkligen att du förstår att jag tycker om dig.
Även om jag är långt bort från dig just nu, så vet jag att jag har dig att komma hem till.
Men du kanske tars ifrån mig, men jag kommer att vänta på dig ska du veta.
Om du står ut att vänta på mig, denna tiden som är kvar, så kommer jag att stå ut att vänta på dig. Även om de kommer vara något av de kanske jobbigaste jag kommer göra, när jag kommer hem vill jag tillbringa min tid med dig och mina vänner.
vet att de inte kommer vara lätt för dig heller om du kommer att tas ifrån mig ännu en gång, men vi får kämpa tillsammans.
Tillsammans är vi starka.
Skinny boy from Sweden!
It's not that I don't want you baby I really do
I want you to know that I got you on my mind
I don't really know you baby or what you're about
But I saw you bathing naked in the moonlight
With your fingers on my skin we'll commit this sin chin to chin
For the third time if it's still to come
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
It's not like I'm obsessed or anything I might be out on a limb here
But two times not enough no to times not enough
I know I'm just a poor skinny boy from Sweden
But you're my neighbor so show me some love
You're my neighbor so show me some love
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
It might be a forgery this memory
But if it is then let it be so
Some times when you tell a lie a lot of times
You might believe that it's true
But where does it end do we start a new begin
Where does it end
I know I'm just a poor skinny boy from Sweden
But you're my neighbor so show me some love
You're my neighbor so show me some love
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
...
Ja, vad ska man säga många prövningar i livet får man verkligen.
Många jag är stolta över. Och många som jag ärligtalat undrar varför de händer mig saker hela tiden.
Vill bara ge upp i vissa lägen, men jag lägger mig aldrig ner.
Ni kan skratta, tycka att jag är dum i huvdet eller vad fan ni nu vill.
Men jag står upp än idag,
Tack vare många vänner, och min familj som alltid ställer upp.
Finns många jag bara skulle dra fingret åt och önska att jag aldrig mer kommer se er.
Jag är stolt över mig själv att gå igenom sådana stora prövningar i mitt liv ändå.
Att veta att jag har underbara människor att komma hem till när jag gör de, att jag har mina kompisar. Vet inte vad jag skulle ta vägen om jag inte hade er om jag ska vara ärlig.
Men även om min familj, eller kompisar är långt ifrån mig så har ni stöttat mig, jag är otroligt lycklig över att ha er. men jag vet att samtigit för varje dag som går så är jag närmare er.
Och nu är de inte långt kvar tills jag är hemma igen.
Jag vet att jag kan ringa er precis vilken tid som helst på dygnet, och detta har gjort de otroligt mycket lättare för mig kan jag ju säga.
Samtidigt vill jag säga till er som trycker ner människor.
Man sparkar inte på någon som redan ligger ner!
Många jag är stolta över. Och många som jag ärligtalat undrar varför de händer mig saker hela tiden.
Vill bara ge upp i vissa lägen, men jag lägger mig aldrig ner.
Ni kan skratta, tycka att jag är dum i huvdet eller vad fan ni nu vill.
Men jag står upp än idag,
Tack vare många vänner, och min familj som alltid ställer upp.
Finns många jag bara skulle dra fingret åt och önska att jag aldrig mer kommer se er.
Jag är stolt över mig själv att gå igenom sådana stora prövningar i mitt liv ändå.
Att veta att jag har underbara människor att komma hem till när jag gör de, att jag har mina kompisar. Vet inte vad jag skulle ta vägen om jag inte hade er om jag ska vara ärlig.
Men även om min familj, eller kompisar är långt ifrån mig så har ni stöttat mig, jag är otroligt lycklig över att ha er. men jag vet att samtigit för varje dag som går så är jag närmare er.
Och nu är de inte långt kvar tills jag är hemma igen.
Jag vet att jag kan ringa er precis vilken tid som helst på dygnet, och detta har gjort de otroligt mycket lättare för mig kan jag ju säga.
Samtidigt vill jag säga till er som trycker ner människor.
Man sparkar inte på någon som redan ligger ner!
