Ett utav alla minnen på sjukhuset som släkten familjen berättat

Alla i min familj vet ett speciellt minne av den tiden jag låg på sjukhuset. Jag ska ta upp ett ganska roligt minne som folk i min familj släkt har sagt till mig väldigt mycket.
Det va när min farmor kom till mig och hälsa på. Hon hade även med sig min syster.
Jag hade varit jätte dålig i några dagar och inte alls varit bra.
Min farmor hade köpt pennor och en målarbok till mig. Men jag tog inte emot det så farmor la det på bordet jämte mig.. Men då kom min syster och tog mina pennor och målarboken och satte sig och måla.
Då såg farmor mig, och jag titta fort på Alexandra och räckte ut tungan och vände snabbt bort huvudet igen..
Då blev min farmor jätte glad av att jag liksom bara reagerade , att jag blev sur att Alex hade tagit dom..
Efter det så va alla glada att jag hade gjort det, det va fortfarande ett hopp..
Jag skratta jätte mycket när dom sa det till mig haha :):)) släkten och familjen tyckte det va underbart


Ibland

Att leva med ett hjärtfel är inte alltid så kul. Du måste hela tiden tänka på vad du får göra och vad du inte får göra. Du måste tänka på att ta dina mediciner, du måste tänka på att du kan inte överanstränga dig.. Vad kommer du orka vad kommer du inte orka?!
Det är heltiden massa tänkande. Men ibland så glömmer man liksom av att man är sjuk. Du tänker inte på att du är annorlunda. Man glömmer liksom av allt ibland man kopplar bort. Man vill liksom vara den tjejen som kan göra allting som alla andra kan göra.


Livet ?!?!

Att ha det hjärtfelet som jag har är inte lätt, det är många gånger jag önska att jag dig under operationerna och sådant. Jag vet att det låter hemskt. Men så är det ju tyvärr...
Det är många gånger jag kollar på mig själv i spegeln och tänkt kan man inte göra något åt mitt ärr som jag har..
Jag hatar det mest utav allt på min kropp men jag får försöka leva med det finns det något man skulle kunna göra åt det så önska jag att jag hade fått frågan vill du göra något åt det eller vill du ha kvar det?!?!
Vad hade ni gjort åt det?!?!


Tips

Hejsan, alla söta
Tänkte tipsa på en söt tjej nu som heter Hanna.
Hon har Roliga tävlingar samtidigt som hon skriver om massa andra Grejer.
Så kom igen och gå in och va med och TÄVLA PÅ HENNES BLOGG.
Du vinner en valfri grej från

www.brandsinfashion.com

Så gå in och tävla nu på, KLICKA PÅ BILDEN SÅ KOMMER DU DIREKT TILL TÄVLINGEN! 


FRÅGOR

Ja jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om mitt hjärtfel!
Ni får liksom komma med lite frågor så ska jag svara på dom:)

SÅ KOM IGEN NU OCH FRÅGA LITE FRÅGOR,VAD VILL NI VETA?!


Mer än tusen ord


En bild säger mer än tusen ord!

Mobilskal, Har ni frågor så skriv dom till mig :)

Hejsan, i dag orkar jag inte skriva just om mitt hjärtfel, Måste ju komma med lite annat också än bara om mitt hjärtfel :D

Tänke visa ett as snyggt skal som jag köpt till Mobilen min :D

Säg vad ni tycker om!
Just det. Ni får fortfarande skriva lite olika frågor som jag kan svara på.
Fråga vad ni vill veta !! :)



Tips på olika bloggar!

Ja jag kan ju inte bara skriva om mitt enkammarhjärta så här tänkte jag tipsa lite olika bloggar. :)


Först har vi en tjej som heter Madelene som skriver om sig själv mode och massa andra skojiga grejer. Inte så att det blir så långtråkigt heller. :D En kanon blogg om man gillar att läsa bloggar. :) Madelene använder sig mycket av bilder också för det blir ju sjukt mycket roligare att läsa då än om det bara är en lång text :D
Madelene
Så går klicka på länken, tror ni kommer gilla det ni läser. :)

Ja sen har vi ju min kompis som jag självklart vill tipsa om.
Hon skriver mycket om vad hon hittar på för skoj. :)
Så det handlar mycket om vad som händer i hennes liv.
En sjukt rolig tjej, plus min älskade vän.
Annha

Nu hoppas jag verkligen ni går in och läser bådas. :)
För dom är mycket intressanta båda två. :)
Så kom igen nu alla söta läsare!!




Lite frågor, och svar.

1) Finns det saker du måste avstå? Om hjärtat ät känsligt alltså

Svar: Asså man vill inte att jag ska perca och tatuera mig och sådant så helst vill man ju att jag ska avstå från att göra sådant, men jag har ju både percat och tatuerat mig, och det gick bra.
Jag fick ett par tabletter utav min läkare som jag kundet ta för att göra så att det blev en mindre risk för infektioner och sådant.
Sen ska jag inte träna allt för hårt för det orkar inte min kropp av.
Jag blir hängig, och skakig i hela kroppen. Så träna lagom.
Drick inte för mycket alkohol så att jag däckar jag ska inte heller göra som läkaren har sakt. ^^)
Men annars tror jag inte det finns något som jag ska avstå så riktigt. Ingenting som jag kan komma på.
Men om jag gör det så skriver jag självklart det. :)


2) Hur du hanterar allt. och om dett finns nått jag kan göra ;)

Ja, ibland är det jätte jobbigt, men jag försöker hanter allt i min egen takt och försöka acceptera den jag är.
Finns ju i balnd att man tänker varför fick just jag denna sjukdomen, varför jag, jag kan inte göra som alla andra. Typ mamma och pappa och dom säger alltid tänk på ditt hjärta och sådant om man vill tatuera sig och sådant.
Men för mig är det en risk jag vill ta. Jag vill kunna leva så normalt som jag kan.
Jag vill inte behandlas som en annan person bara för att jag har hjärtfel.
Jag vill inte att folk ska se mig som en person som det är något "fel" på.
Jag har ju det men jag vill liksom inte att folk ska tycka synd om mig bara för det.. Hade kanske varit en annan grej om jag mådde jätte dåligt, och orka verkligen ingenting. Men så är det ju inte.

Det jag vill att mina kompisar, familj och sådant ska göra för mig. är att ni ska inte se mig som ett hinder bara för att jag har hjärtfel.
Jag vill att ni ska finnas där om jag hade legat på sjukhuset. Kanske om jag skulle gå igeonom en jobbig sak så vill jag att ni ska finnas där men jag vill liksom komma och säga det själv när jag har det jobbigt.
Jag vill också att ni ska veta att, jag kan inte göra allt som ni.
Och så vill jag att ni ska acceptera mig för den jag är.
Det är nog det jag vill! :)

3) Hej Moa!
Jag har också enkammarhjärta, född -93, från Göteborg. Det skulle vara intressant att veta hur du haft det, hur din uppväxt sett ut med ex skola, vänner osv. Jag har läst lite av dina "äldre" inlägg, mycket intressant och modigt att berätta för andra på din blogg! Jag hoppas att allt är bra med dig!
:D Sköt om dig !


Ja, jag började väldigt sent på dagis. Jag tror att jag börja på dagis när jag va 4-5 år.
Och då hade jag det väldigt bra kompisarna och sådant där förstor la inte riktigt. för det gjorde jag ju knappt själv. Men jag hade ju inga problem alls med mina kompisar på Dagis.
Sen började man ju liksom 1 och allt det.
Jag tyckte det va väldigt jobbigt att typ ha linnen, bada och sådant med mina kompisar i skolan och sådant pågrund utav att jag hade ett hjärtfel. Och man såg mitt ärr väldigt tydligt tyckte jag. Så jag hade ju aldrig linnen och sådant så att folk såg det.
Men alla viste ju liksom om det.
Problemet va ju att jag blev ganska trött i skolan och sådant orkade inte riktigt med ibland, och sådant.
Men det viste ju mina lärare om och dom tog hand om mig väldigt bra.
Utom 1 gång när jag var på fritids och ramla på min rygg och tappade andan och lärna bara ignorerade mig så jag fick krypa in till dagiset helt själv, sen kom min syster eller Farmor och hämta mig kommer inte riktigt ihåg. Men senare på dagen så hamnade jag på sjukhuset. och spyde och massa sådant. Jag minns inte det så bra. Men jag tror inte jag va kvar på fritidset längre efter de.

Sen när jag gick i 4-5 började jag en ny skola för att vi flyttade och sådant.
Och då blev det jätte jobbigt för dom ville inte tro på att jag hade ett enkammarhjärta.
Utan dom sa att jag ljög och sådant. men det gjorde jag inte.
Så tillslut så tog jag med min massa gamla kort på mig när jag va lite. och visa bilder på mig. när jag låg på sjukhuset och precis gjort operation och låg med massa saldar och massa andra grejer.
Sen efter det så blev det bättre.

Men jag har alltid haft det jobbigt i skolan.
Blivit trött. ont i huvudet och massa sådant.
Men jag va ofta kvar hela dagarna, men ofta va det huvudvär och massa sådant.
Orka liksom inte lyssna på lektionerna och sådant.

Sen Gymnasiet va ju också ganska jobbigt, men jag tog studenten. jag bestämde mig att jag ska bli klar med skolan jag ska ta studenten. Precis som alla andra.
Jag va ofta sjuk. Men jag fick plugga mera hemma istället för att sitta i skolan och sådant.
Det som va jobbigt i Gymnasiet va ju att alla lärare viste inte riktigt att jag hade enkammarhjärta eller så förstod dom sig inte på riktigt vad det innebar att ha det.
Det va en lärare som sa att jag inte kunde få G pågrund utav att jag hade hjärtfel.
Men riktigt så va det inte visa saker har jag svårare med men det har la alla?!
Men jag fick i alla fall inte den hjälpen jag behövde just då. Så jag kastade boken på henne och gick därifrån och kom inte tillbaka till henne. Kolla inte ens på henne när vi såg varandra i korridoen och sådant.

Ja, om du inte riktigt fick alla svar så får du gärna fråga igen. men jag hoppas jag har svarat på det du vill ha reda på..
Men fråga gärna igen om det är något som jag missat.









Nyare inlägg
RSS 2.0