En kort förklaring om mitt liv..
Ursäkta mig för detta inlägg.
Lite så här känner jag..
Att dina cigg tar slut, och du tycker att din dag är åt helvete.
eller att du har en pojkvän som inte lyssnar på dig.
Eller vad de nu är du är så arg och ledsen över.
Och du känner liksom
Fuck my life!
Ärligt?!
Är de något att känna att livet är åt helvete för?!
Sorry men då vet du inte vad ett helvete är kan jag säga.
Att leva de livet jag har levt, skulle knäcka dig, och du skulle inte klara av en dag kan jag ju säga.
Du hade allvarligt talat tagit livet av dig.
För du har ingen aning om va ett helvete till liv är.
Jag är glad att jag har kämpat mig hit där jag är idag.
Kan säga att mitt liv har inte varit en dans på rosor.
Jag har ett hjärtfel vilket är jätte jobbigt, och de skrämmer mig vissa saker i det kan jag ju säga.
Jag har en mamma som gick bort när jag fyllde 20 år.
Jag har en pappa som kanske inte varit en pappa för mig förens nu.
De är först nu min pappa verkligen lyssnar och inser.
Jag har en syster som har varit Missbrukare,
Jag har kompisar som missbrukar, kompisar som försvunnit.
Jag har själv varit tillsammans med en idiot som inte behandlade mig väl.
Finns hur mycket som helst som jag skulle kunna säga just nu men som jag inte har någon tid och ork,
att skriva ner allting.
Men jag lovar att någon dag så kommer ni se erat liv som en dans på roser om ni gämför med mitt.
Jag skäms inte över detta.
Jag lever men många gånger jag velat ge upp.
Men jag är kvar här och bär med mig mycket i mitt liv.
Många saker som skrämmer mig än idag som jag fortfarande har traumatiska minnen från.
Något som jag kanske aldrig kommer bli av med.
är rädd att de kanske någon dag kommer tbx till mig och de vill jag inte..
De finns med i mina mardrömmar, nästan varje natt.
Men jag står fortfarande upp.
Och kämpar!
Så sluta klaga på något som är så enkelt att fixa!
Lite så här känner jag..
Att dina cigg tar slut, och du tycker att din dag är åt helvete.
eller att du har en pojkvän som inte lyssnar på dig.
Eller vad de nu är du är så arg och ledsen över.
Och du känner liksom
Fuck my life!
Ärligt?!
Är de något att känna att livet är åt helvete för?!
Sorry men då vet du inte vad ett helvete är kan jag säga.
Att leva de livet jag har levt, skulle knäcka dig, och du skulle inte klara av en dag kan jag ju säga.
Du hade allvarligt talat tagit livet av dig.
För du har ingen aning om va ett helvete till liv är.
Jag är glad att jag har kämpat mig hit där jag är idag.
Kan säga att mitt liv har inte varit en dans på rosor.
Jag har ett hjärtfel vilket är jätte jobbigt, och de skrämmer mig vissa saker i det kan jag ju säga.
Jag har en mamma som gick bort när jag fyllde 20 år.
Jag har en pappa som kanske inte varit en pappa för mig förens nu.
De är först nu min pappa verkligen lyssnar och inser.
Jag har en syster som har varit Missbrukare,
Jag har kompisar som missbrukar, kompisar som försvunnit.
Jag har själv varit tillsammans med en idiot som inte behandlade mig väl.
Finns hur mycket som helst som jag skulle kunna säga just nu men som jag inte har någon tid och ork,
att skriva ner allting.
Men jag lovar att någon dag så kommer ni se erat liv som en dans på roser om ni gämför med mitt.
Jag skäms inte över detta.
Jag lever men många gånger jag velat ge upp.
Men jag är kvar här och bär med mig mycket i mitt liv.
Många saker som skrämmer mig än idag som jag fortfarande har traumatiska minnen från.
Något som jag kanske aldrig kommer bli av med.
är rädd att de kanske någon dag kommer tbx till mig och de vill jag inte..
De finns med i mina mardrömmar, nästan varje natt.
Men jag står fortfarande upp.
Och kämpar!
Så sluta klaga på något som är så enkelt att fixa!
Några av dem bästa tiderna med dig!
Underbar!
Legat ikväll i sängen och tjockat mig.
Då jag samtidigt har skypat med min underbaraste vän och pratat gamla minnen.
Gamla fylle minnen,
Asså finns nog ingen som haft dem sjukaste fyllorna som du jag upplevt tillsammans.
Men samtidigt undrar vi hur fan vi kunde ta oss hem vissa gånger.
Skjutsa mig på fyllan?! Asså hur fan gick detta till. Hur kom vi hem egentligen?!
Legat ikväll i sängen och tjockat mig.
Då jag samtidigt har skypat med min underbaraste vän och pratat gamla minnen.
Gamla fylle minnen,
Asså finns nog ingen som haft dem sjukaste fyllorna som du jag upplevt tillsammans.
Men samtidigt undrar vi hur fan vi kunde ta oss hem vissa gånger.
Skjutsa mig på fyllan?! Asså hur fan gick detta till. Hur kom vi hem egentligen?!
Få två killar att strippa för oss, Smekt in en kille i olja, O_o
Asså undrar hur vi lyckas med detta ibland ^^
De bästa va ju ändå när två killarna ramla i vårat piss, och fattar ingenting..
Eller ett glas vin blev till en box vin och lite mer..
Samt träffa två tyskar som tar sig egenom sverige. :S
Som dagen efter ringde som två idioter och jag vägrar prata med dem..
Att vakna av att du ligger och spyr är la inte de man direkt vill vakna upp till.
Men sjukt kul hade vi..
Jag tar mig vinglandes till bussen och är fortfarande full när jag klev upp ur din säng asså försår inte hur jag orkade fortsätta festa efter att bara sovit några timmar x)
Men men man va ung och dum kan jag ju säga.. ^^)
Sjukt festande..
Eller JAG ÄLSKAR DIG, NEHJ JAG HATAR DIG! NEHJ JAG ÄLSKAR DIG
Asså vad tänkte vi på x)
Hahah måste ha varit ganska borta då :P
Ja, asså jag har festat en hel del, men detta är med en och samma person som detta har hänt.
Och vissa saker vill jag inte ens skriva upp här för vi har gjort så sjuka saker på fyllan så de finns nästan bara inte.. Asså skrattar så jag dör nästan.. Sjukt kul.
Underbara tider har vi haft eller vad säger du ;)
Och vi har fortfarande varandra.
Vill aldrig förlora dig!
Jag älskar dig...
Asså undrar hur vi lyckas med detta ibland ^^
De bästa va ju ändå när två killarna ramla i vårat piss, och fattar ingenting..
Eller ett glas vin blev till en box vin och lite mer..
Samt träffa två tyskar som tar sig egenom sverige. :S
Som dagen efter ringde som två idioter och jag vägrar prata med dem..
Att vakna av att du ligger och spyr är la inte de man direkt vill vakna upp till.
Men sjukt kul hade vi..
Jag tar mig vinglandes till bussen och är fortfarande full när jag klev upp ur din säng asså försår inte hur jag orkade fortsätta festa efter att bara sovit några timmar x)
Men men man va ung och dum kan jag ju säga.. ^^)
Sjukt festande..
Eller JAG ÄLSKAR DIG, NEHJ JAG HATAR DIG! NEHJ JAG ÄLSKAR DIG
Asså vad tänkte vi på x)
Hahah måste ha varit ganska borta då :P
Ja, asså jag har festat en hel del, men detta är med en och samma person som detta har hänt.
Och vissa saker vill jag inte ens skriva upp här för vi har gjort så sjuka saker på fyllan så de finns nästan bara inte.. Asså skrattar så jag dör nästan.. Sjukt kul.
Underbara tider har vi haft eller vad säger du ;)
Och vi har fortfarande varandra.
Vill aldrig förlora dig!
Jag älskar dig...
Ni är mina två stjärnor, som lyser upp kvällarna för mig!
Familjen!
För de första vill jag tacka min syster som ställer/ställt upp
I alla lägen!
Att du alltid finns där, du lyssnar på mig.
Och jag vet sist vi skrev så va du ganska så arg på mig.
Finns la en anledning till att du kanske var detta då.
Men de kan vi ju hålla för oss själva tycker jag. :)
Finns ingen människa som jag kämpat så för.
Så mycket jag gjort för dig.
Så många gånger jag såg dig gå ner dig.
Men jag gav aldrig upp.
Du är ju trots allt min älskade syster.
Min älskade syster. Som jag så många gånger kämpat för.
Jag vet idag att jag alltid kommer att kämpa för att min syster ska må bra!
För att hon förtjänar de bästa kan jag ju säga.
Jag tror ingen i hela världen kan förstå hur mycket hon betyder för mig.
Hur mycket jag älskar henne.
Hon är en utav anledningarna, till att jag klarar av allt jag varit med om.
Hon är en utav anledningarna som fortfarande gör att jag orkar andas.
Att jag orkar ta tag i min vardag. Stiga upp på morgonen och verkligen försöka att leva.
Jag är glad att du finns hos mig.
De är endå du som gjort att jag kunnat orka kämpa vidare, med vissa saker här i livet.
Finns både posetiva och negativa saker vi har varit med om tillsammans.
Men vi har aldrig slutat kämpa du och jag.
De är ändå nästan bara du och jag som vet vad som har hänt oss.
Som vet vad vi har kämpat emot.
Men vi vattnade ändå rosen så att de inte vissnade, och de ska vi fortsätta göra.
Även om de är kämpigt ibland, så ger vi inte upp.
Vi har varandra!
För de första vill jag tacka min syster som ställer/ställt upp
I alla lägen!
Att du alltid finns där, du lyssnar på mig.
Och jag vet sist vi skrev så va du ganska så arg på mig.
Finns la en anledning till att du kanske var detta då.
Men de kan vi ju hålla för oss själva tycker jag. :)
Finns ingen människa som jag kämpat så för.
Så mycket jag gjort för dig.
Så många gånger jag såg dig gå ner dig.
Men jag gav aldrig upp.
Du är ju trots allt min älskade syster.
Min älskade syster. Som jag så många gånger kämpat för.
Jag vet idag att jag alltid kommer att kämpa för att min syster ska må bra!
För att hon förtjänar de bästa kan jag ju säga.
Jag tror ingen i hela världen kan förstå hur mycket hon betyder för mig.
Hur mycket jag älskar henne.
Hon är en utav anledningarna, till att jag klarar av allt jag varit med om.
Hon är en utav anledningarna som fortfarande gör att jag orkar andas.
Att jag orkar ta tag i min vardag. Stiga upp på morgonen och verkligen försöka att leva.
Jag är glad att du finns hos mig.
De är endå du som gjort att jag kunnat orka kämpa vidare, med vissa saker här i livet.
Finns både posetiva och negativa saker vi har varit med om tillsammans.
Men vi har aldrig slutat kämpa du och jag.
De är ändå nästan bara du och jag som vet vad som har hänt oss.
Som vet vad vi har kämpat emot.
Men vi vattnade ändå rosen så att de inte vissnade, och de ska vi fortsätta göra.
Även om de är kämpigt ibland, så ger vi inte upp.
Vi har varandra!
1987-02-15
Sen har jag ju min Älskade lillebror, Linus!
Älskar dig så fruktansvärt mycket.
Du är bäst!
Och jag är ledsen för att jag kanske inte alltid har funnits där när du behövt mig.
Att jag kanske inte är världens bästa syster.
Men de finns ingen som har en sådan söt och underbar bror som jag har.
Du är något utav de finaste jag vet.
Att veta att jag har dig i mitt liv gör mig så fruktansvärt glad, och de finns ingen i hela världen som skulle kunna ta min kärlek till dig ifrån mig.
Jag kämpar varje dag med mig själv. För att kunna försöka bli en bättre människa än vad jag varit.
Att kunna va den systern som alltid finns där, men jag ska säga dig att jag lovar så fort jag kommer hem ska vi hitta på massor av kul.
Bara en hel mysdag du och jag!
Att se ditt underbara leende och skratt gör mig tokig!
Du får mig att tänka positivt och tänka framåt och inte tbx till allt de jobbiga som funnits där.
Även om jag kanske gör de ibland.
Men du är min älskade lillebror, och ingen kommer kunna ta dig från mig.
Många gånger man fått skäll för att man kanske inte alltid funnits där, för dig.
Men ring mig eller vad som gör allt för dig min älskling.
Jag älskar dig Linus!
Tror inte ens jag kan få fram på ett papper hur mycket jag egentligen älskar dig.
Och hur mycket du betyder för mig. <3
2002-02-23
Två underbara människor i mitt liv.
Dem får mig ändå att fortsätta att orka med vardagen.
Dem är mina stjärnor på kvällearna när jag längtar hem.
Dem är mitt ljus, när de är mörkt på kvällarna.
Dem är allt för mig!
Och de finns ingen i hela världen som kan ta dem ifrån mig.
Jag är stolt över att ha Alexandra Andersson som min stora syster.
Jag är stolt över att ha Linus Andersson som min lillebror.
Kan inte ens få fram de i ord hur mycket jag älskar er.!
Vänner, Droger, Kärlek!?
Livet behöver inga droger
inga förljugna perspektiv
livet, störst av alla gåvor
tiden är din
och den är dyr
människa, res dig och se framåt
det finns en mening med ditt liv.
Ja jag har ganska många kompisar som håller på med droger.
Hemskt att se sina vänner gå ner sig så mycket.
Att dem inte ser att de finns något mera än just droger.
Folk kanske dömmer mig för dem ser vilka jag umgås med.
Men då kan jag säga att ni som gör detta.
Dömmer mig till pundare, hora M,m va ni nu brukar sitta och säga..
Så känner ni verkligen inte mig.
Ni har ingen aning om vad jag gått igenom, vad jag har sätt i mitt liv.
Ni har ingen aning om vad jag bär i bagaget..
Ni dömmer människor som omslaget på en bok eller film.
Vissa av dem som tar droger, har mycket betydelse i mitt liv. Känt dem flesta sen jag va 13 år.
Då är de inte bara så att man säger hejdå.
Och så finns dem inte mera för en kan jag ju säga.
Visst, vissa av er kanske tänker de är la bara att lämna dem liksom.
Men jag tycker de är sjukt jobbigt att bara säga upp kontakten med vissa människor.
Finns så många minnen, och jag menar därifrån jag kommer så är de inte direkt så stort så kommer ju se stötta på demma människorna hela tiden.
Vilket också gör de till en jobbig sa.
Jag hoppas att jag ska kunna hitta en lägenhet lite längre ifrån. Men inte jätte långt bort eftersom att jag har ändå min familj och fortfarande vänner som inte gör något.
Men ändå så att jag kommer bort från den skiten..
Behöver ta tag i mitt egna liv, och inte se mina vänner gå ner sig i skiten.
Jag har kämpat många gånger för vissa människors skull.
Men jag har ju självklart kompisar som inte håller på med något.
Men väldigt få av mina vänner är ju rena eller vad man ska säga.
Att folk testat visst, de är deras val.
Men jag önska att jag kanske hade flera vänner som inte höll på med någon skit.
Men jag tror också mycket har med uppväxten att göra, eller grupptryck.
Jag vet inte.
Men jag är glad att jag kommit så långt som jag har.
Att jag samtidigt kunnat vara med dem och samtidgt valt att tacka nej till allt de dem håller på med.
Och sen att dem respekterar att jag inte tar något är något jag också uppskattar.
Och Dem har ju aldrig tagit någonting framför mig.
Och de tycker jag ändå är bra att dem respekterar. Att dem väljer att gå någon annanstans och ta sin skit, och komma tbx senare..
Visst jag har sett folk sitta och rulla. Dra en lina knappra tabletter.
Men de är väldigt få gånger jag faktiskt gjort detta..
för jag vet ju sammtidgt att om jag säger att dem inte får ta något.
Går dem ju bara iväg och gör de ändå.
Så spelar ju egentligen ingen roll, vad man säger.
Eller vad man gör.
Men vissa respekterar mig för att jag inte vill ha med det att göra.
Andra inte.
Vissa av mina vänner vet jag verkligen bryr sig om mig.
Även om dem tar skiten.
Vissa av dem har ställt upp för mig 1000%.
Och jag skojar inte.
Ni kanske tänker att hur kan dem göra de som håller på betyda så mycket för dig.
Jo för att dem har la på något sätt verkligen hjälpt mig stöttat mig när jag haft mina problem liksom.
<3
Kommit och suttit vid min sida..
Eskil, Jag ch Ruben! <3
inga förljugna perspektiv
livet, störst av alla gåvor
tiden är din
och den är dyr
människa, res dig och se framåt
det finns en mening med ditt liv.
Ja jag har ganska många kompisar som håller på med droger.
Hemskt att se sina vänner gå ner sig så mycket.
Att dem inte ser att de finns något mera än just droger.
Folk kanske dömmer mig för dem ser vilka jag umgås med.
Men då kan jag säga att ni som gör detta.
Dömmer mig till pundare, hora M,m va ni nu brukar sitta och säga..
Så känner ni verkligen inte mig.
Ni har ingen aning om vad jag gått igenom, vad jag har sätt i mitt liv.
Ni har ingen aning om vad jag bär i bagaget..
Ni dömmer människor som omslaget på en bok eller film.
Vissa av dem som tar droger, har mycket betydelse i mitt liv. Känt dem flesta sen jag va 13 år.
Då är de inte bara så att man säger hejdå.
Och så finns dem inte mera för en kan jag ju säga.
Visst, vissa av er kanske tänker de är la bara att lämna dem liksom.
Men jag tycker de är sjukt jobbigt att bara säga upp kontakten med vissa människor.
Finns så många minnen, och jag menar därifrån jag kommer så är de inte direkt så stort så kommer ju se stötta på demma människorna hela tiden.
Vilket också gör de till en jobbig sa.
Jag hoppas att jag ska kunna hitta en lägenhet lite längre ifrån. Men inte jätte långt bort eftersom att jag har ändå min familj och fortfarande vänner som inte gör något.
Men ändå så att jag kommer bort från den skiten..
Behöver ta tag i mitt egna liv, och inte se mina vänner gå ner sig i skiten.
Jag har kämpat många gånger för vissa människors skull.
Men jag har ju självklart kompisar som inte håller på med något.
Men väldigt få av mina vänner är ju rena eller vad man ska säga.
Att folk testat visst, de är deras val.
Men jag önska att jag kanske hade flera vänner som inte höll på med någon skit.
Men jag tror också mycket har med uppväxten att göra, eller grupptryck.
Jag vet inte.
Men jag är glad att jag kommit så långt som jag har.
Att jag samtidigt kunnat vara med dem och samtidgt valt att tacka nej till allt de dem håller på med.
Och sen att dem respekterar att jag inte tar något är något jag också uppskattar.
Och Dem har ju aldrig tagit någonting framför mig.
Och de tycker jag ändå är bra att dem respekterar. Att dem väljer att gå någon annanstans och ta sin skit, och komma tbx senare..
Visst jag har sett folk sitta och rulla. Dra en lina knappra tabletter.
Men de är väldigt få gånger jag faktiskt gjort detta..
för jag vet ju sammtidgt att om jag säger att dem inte får ta något.
Går dem ju bara iväg och gör de ändå.
Så spelar ju egentligen ingen roll, vad man säger.
Eller vad man gör.
Men vissa respekterar mig för att jag inte vill ha med det att göra.
Andra inte.
Vissa av mina vänner vet jag verkligen bryr sig om mig.
Även om dem tar skiten.
Vissa av dem har ställt upp för mig 1000%.
Och jag skojar inte.
Ni kanske tänker att hur kan dem göra de som håller på betyda så mycket för dig.
Jo för att dem har la på något sätt verkligen hjälpt mig stöttat mig när jag haft mina problem liksom.
<3
Kommit och suttit vid min sida..
Eskil, Jag ch Ruben! <3
Kärlek&Vänner!
Just nu så saknar jag verkligen att ha någon att krypa nära intill.
Att krama och känna en trygghet.
Att må bra med, att kunna skratta med och känna den där ny kära känslan igen.
De är sjukt, för ett tagsen så tyckte jag verkligen om en person, En person som jag verkligen kände att jag kunde säga allt till.
En person som fick mig att må bra hur ledsen och ensam jag en var så fick han mig ändå att må bra.
Vi skrev eller pratade på skype varje dag..
Men vad säger man de är historia nu?!
Ibland önska jag att jag kunde spola tillbaka tiden till just då vi börja prata om att börja om från början liksom.
Helt sjukt hur fort allt försvann.
Jag vet inte i fall de slutade så jäkla bra asså önska la bara att du kunde ta de mellan fyra ögon som du alltid sa att du gjorde.
Och att du sedan bad mig att aldrig mera höra av mig! De gjorde ont, men jag höll de..
Istället skrev du till mig några timmar efteråt och fråga om jag verkligen förstod vad jag hade gjort?!
- Svar: Jaa jag vet mycket väll vad jag gjort och inte gjort ska du veta..
Grejen är att när jag flytta till Tyskland började jag att skriva dagbok om oss. Jag är glad att jag la ner att skriva i den senare.. För jag vet att om jag hade läst den nu så hade jag varit här och varit ännu mera ledsen än vad jag är nu.
De finns ingen som kan säga att den tiden vi hade inte va bra, för de va den.
Du kanske inte tycker det.
Men de gör jag. Vissa låtar, filmer, och sådant som jag inte ens klarar av att lyssna på längre på grund av allt som hände.
Den första veckan jag tillbringa med dig hemma va fantastisk ska du veta.!
Oerhört tacksam, för den tiden jag fick med dig.. Du kommer alltid att ha en plats hos mig, och jag hoppas att du vet varför..
Sen blev de som de blev, jag snubbla och gjort felsteg vem fan har inte gjort detta?!
Började gilla en annan efter ett tag vilket kände jag va också va en fantastisk människa, men jag vet egentligen att du tyvärr inte är detta. fantastisk är du ju, men du kanske inte har dem bästa sidorna liksom.
Du kan nog om du vill,
Men du behandlade mig inte snällt, Men inte heller dumt jag vet inte riktigt vart jag har dig bara.
Du kan ju va hur underbar som helst bara du vill liksom.
Men tror nog att din svartsjuka tar över ibland.
Jag vet hur du behandlar människor.
Men att från ena dagen va med mig till nästa va med en utav mina närmaste vänner just nu.
De kallar jag inte att va snäll mot en tjej.
Aldrig i hela mitt liv att jag skulle gå till din bästa killkompis..
De går gränser liksom..
Att krama och känna en trygghet.
Att må bra med, att kunna skratta med och känna den där ny kära känslan igen.
De är sjukt, för ett tagsen så tyckte jag verkligen om en person, En person som jag verkligen kände att jag kunde säga allt till.
En person som fick mig att må bra hur ledsen och ensam jag en var så fick han mig ändå att må bra.
Vi skrev eller pratade på skype varje dag..
Men vad säger man de är historia nu?!
Ibland önska jag att jag kunde spola tillbaka tiden till just då vi börja prata om att börja om från början liksom.
Helt sjukt hur fort allt försvann.
Jag vet inte i fall de slutade så jäkla bra asså önska la bara att du kunde ta de mellan fyra ögon som du alltid sa att du gjorde.
Och att du sedan bad mig att aldrig mera höra av mig! De gjorde ont, men jag höll de..
Istället skrev du till mig några timmar efteråt och fråga om jag verkligen förstod vad jag hade gjort?!
- Svar: Jaa jag vet mycket väll vad jag gjort och inte gjort ska du veta..
Grejen är att när jag flytta till Tyskland började jag att skriva dagbok om oss. Jag är glad att jag la ner att skriva i den senare.. För jag vet att om jag hade läst den nu så hade jag varit här och varit ännu mera ledsen än vad jag är nu.
De finns ingen som kan säga att den tiden vi hade inte va bra, för de va den.
Du kanske inte tycker det.
Men de gör jag. Vissa låtar, filmer, och sådant som jag inte ens klarar av att lyssna på längre på grund av allt som hände.
Den första veckan jag tillbringa med dig hemma va fantastisk ska du veta.!
Oerhört tacksam, för den tiden jag fick med dig.. Du kommer alltid att ha en plats hos mig, och jag hoppas att du vet varför..
Sen blev de som de blev, jag snubbla och gjort felsteg vem fan har inte gjort detta?!
Började gilla en annan efter ett tag vilket kände jag va också va en fantastisk människa, men jag vet egentligen att du tyvärr inte är detta. fantastisk är du ju, men du kanske inte har dem bästa sidorna liksom.
Du kan nog om du vill,
Men du behandlade mig inte snällt, Men inte heller dumt jag vet inte riktigt vart jag har dig bara.
Du kan ju va hur underbar som helst bara du vill liksom.
Men tror nog att din svartsjuka tar över ibland.
Jag vet hur du behandlar människor.
Men att från ena dagen va med mig till nästa va med en utav mina närmaste vänner just nu.
De kallar jag inte att va snäll mot en tjej.
Aldrig i hela mitt liv att jag skulle gå till din bästa killkompis..
De går gränser liksom..
Sen finns de en annan som gjort stort intryck på mig.
Stora spår inne i mitt hjärta.
När jag inte fick tag i dig på 4 dagar, va nog dem jobbigaste dagarna här i Tyskland jag varit med om.. Att inte höra ett enda ord från dig.
Att få svar från dina vänner att dem inte vet heller vart du var. Gjorde mig så otroligt orolig..
En känsla jag hoppas att jag inte kommer behöva uppleva mera.
och när jag äntligen fick ett sms utav dig där det stod
- Ring mig, är du snäll.
Ringde dig med en gång, och va så sjukt lycklig över att jag äntligen fick höra din röst igen.
Jag vet också vilket mod du tog till dig att ringa till mig och berätta detta.
Jag grät samtidigt som jag var så stolt över de du hade gjort..
Du bevisa verkligen att du vill något.
Du har gjort 1 misstag och jag kan ta de, förlåta, och gå vidare
Jag har gjort 1 misstag och du kunde förlåta mig för de, men de är fortfarande inget jag är stolt över.
Stora spår inne i mitt hjärta.
När jag inte fick tag i dig på 4 dagar, va nog dem jobbigaste dagarna här i Tyskland jag varit med om.. Att inte höra ett enda ord från dig.
Att få svar från dina vänner att dem inte vet heller vart du var. Gjorde mig så otroligt orolig..
En känsla jag hoppas att jag inte kommer behöva uppleva mera.
och när jag äntligen fick ett sms utav dig där det stod
- Ring mig, är du snäll.
Ringde dig med en gång, och va så sjukt lycklig över att jag äntligen fick höra din röst igen.
Jag vet också vilket mod du tog till dig att ringa till mig och berätta detta.
Jag grät samtidigt som jag var så stolt över de du hade gjort..
Du bevisa verkligen att du vill något.
Du har gjort 1 misstag och jag kan ta de, förlåta, och gå vidare
Jag har gjort 1 misstag och du kunde förlåta mig för de, men de är fortfarande inget jag är stolt över.
Något jag verkligen skäms över.
Panikångest, Ångestattacker.
Att vakna upp med panikångest, är något du aldrig vill vakna upp till något du aldig vill vara med om.
En obehaglig känsla som jag inte ens tror går att beskriva.
Finns Panikångest och sen något som heter Ångestattacker
Panikångest Är något som kanske bara varar i några minuter och Ångesttacker kommer smygande på en och kan vara en längre tid.
En obehaglig känsla som jag inte ens tror går att beskriva.
Finns Panikångest och sen något som heter Ångestattacker
Panikångest Är något som kanske bara varar i några minuter och Ångesttacker kommer smygande på en och kan vara en längre tid.
Inget av detta är direkt kul att få. eller ha, jag fick min första Panikångest när jag va 13 år ungefär.
Kommer ihåg den kvällen/natten som detta hände inte allt. Men nästan..
Jag vet att mamma och pappa va bortresta eller något så Alexandra och Jimi va hemma med mig.
Helt plötsligt fick jag bara en konstig känsla, skaka, rädsla tårarna som bara rann, och jag visste inte ens varför jag var så ledsen som jag var..
Eller varför jag mådde så dåligt som jag gjorde den natten.
Jag vet också att jag låg där bra länge innan min syster kom in i rummet och skulle säga godnatt.
Jag försökte svara tillbaka, men hela min röst bara skaka.
Då kom min syster fram och fråga mig om jag va ledsen och varför.
Tror att mitt svara va ungefär, ja jag är jätte ledsen men jag har ingen aning om varför jag är de.
Jag vet då att hon ropade på Jimi, hennes dåvarande pojkvän, och sa att jag inte mådde bra och att hon skulle stanna hos mig ett tag tills jag i alla fall hade lugnat ner mig, jag kommer inte ens ihåg om hon till och med stannade hos mig tills jag somnade för att jag mådde så dåligt.
Detta va ju också en känsla jag aldrig tidigare hade varit med om,
Men att känna att hon fanns där gjorde mig otroligt lugn, hennes värme, hennes kramar.
Och känna sig så omtyckt så älskad i dem sekunderna/minuterna kanske till och med timmarna
De gjorde i alla fall att jag kunde lugna ner mig, och somna om, för jag visste ju att om något händer så finns hon där. Att jag skulle inte vakna upp själv, vilket jag alltid varit rädd för och är fortfarande rädd för att inte ha någon där när jag behöver dem som mest.
Inatt gjorde jag de, att vakna upp ledsen, ångest och skakande de gör mig livrädd.
Jag önska just nu att jag va 13år och detta va första gången för då vet jag ju att jag inte skulle vakna upp ensam.. Skulle bara kunna gå ut till henne, och hon skulle krama om mig.
Efter att jag fick detta första gången tog de ganska många år innan jag fick tillbaka någon sådan attack igen.
Jag vet att jag fick nog min andra attack när jag va 16-17 år när andra gången hände.
Då va jag tillsammans med en killle, och jag vet att jag bar satte mig upp storgrätt och visste varken va jag skulle säga eller göra.
Stackars han som aldrig tidigare har varit med och sätt något sådant. De va sjukt men att han just fanns där gjorde de lättare, jag vet att han vakna upp och fråga varför jag va ledsen, Grejen va ju att jag viste inte hur jag skulle förklara,
Men jag vet att han bara tog tag i mig kramade om mig och vi la oss ner, och han höll om mig och tårarna från min kind bara rann. Tillslut va jag så utmattad, att jag somnade om.
Dagen efter så försökte jag att förklara för honom vad vet var som hände med mig....
Han tog de ganska bra, men att jag skrämde ju livet ur honom. Och jag sa att detta hände mig första gången när jag va 13, Men att han ska nog vara berädd på att de kan hända flera gånger.
Men då visste han ju alla fall nästa gång vad de va med mig liksom.
Och jag vet att efter de hände mig andra gången fick jag kraftig ångest och oro.
Vilket har varit lite fram och tbx med de, Men nu har de blivit värre än någonsin, Att veta att jag inte har någon här i Tyskland, att sakna alla där hemma de är så sjukt mycket som snurrar i mitt huvud just nu..
Skulle jag kunna så skulle jag ta första flyget hem och jag tror nog att den första människan jag skulle åka till är nog min syster.
För hon är ändå den personen, som jag va med första gången. plus att hennes värme påminner så mycket om någon annans värme också.
En person som jag längre inte kan krama eller prata med. Men jag har i alla fall min syster. Vilket påminner mig om henne.
Rädslan av att vakna upp ensam och inte ha någon är här hela tiden.
Ångesten som gör att jag inte längre vet om jag kommer orka andas.
Saknaden efter så många hemma gör ont i hela kroppen.
Vilket har varit lite fram och tbx med de, Men nu har de blivit värre än någonsin, Att veta att jag inte har någon här i Tyskland, att sakna alla där hemma de är så sjukt mycket som snurrar i mitt huvud just nu..
Skulle jag kunna så skulle jag ta första flyget hem och jag tror nog att den första människan jag skulle åka till är nog min syster.
För hon är ändå den personen, som jag va med första gången. plus att hennes värme påminner så mycket om någon annans värme också.
En person som jag längre inte kan krama eller prata med. Men jag har i alla fall min syster. Vilket påminner mig om henne.
Rädslan av att vakna upp ensam och inte ha någon är här hela tiden.
Ångesten som gör att jag inte längre vet om jag kommer orka andas.
Saknaden efter så många hemma gör ont i hela kroppen.
Älskar!
Något som jag verkligen älskar, de är ju mina tatueringar och min pircing/percingar som jag har.
Vilket kommer bli flera. mycket mera kan jag ju säga.
Jag vet att när jag skriver detta.
Så är de många i familj/släkt som tycker att jag är dum som gör de för man ska inte förstöra sin kropp.
Men som jag ser de så förstör du inte din kropp ;)
Vilket kommer bli flera. mycket mera kan jag ju säga.
Jag vet att när jag skriver detta.
Så är de många i familj/släkt som tycker att jag är dum som gör de för man ska inte förstöra sin kropp.
Men som jag ser de så förstör du inte din kropp ;)
16 maj 2012
Jag är inte hel, jag är ingen hel person och kommer aldrig att bli.
Många fjädrar på mina vingar har trillat av.
Ett brustet hjärta som aldrig kommer att läka. Även om de redan va trasigt. Men jag tror att vissa bittar går ändå att bygga upp igen men aldrig bli helt igen!
För det saknas fortfarande en människa på denna jord!
En person som jag aldrig mera kommer att se, inte ditt leende, inte din mjuka röst. känna dina lena händer emot mina. Aldrig kunna krama.
De jag får krama nu, är den sten som liggar på din plats och vilar.
Där bara ett namn och datum som står.
Som är kall och inte alls lika mysig som du va.
Jag minns den gången vi bodde på Opalgatan. Mardrömen skrämde mig så att när jag vakna och skrek efter dig så va du inte där. Sprang fram till telefonen, och slog ditt telefon nr som kan kunde i huvudet.
Turen va just då fick jag svar.
Och du frågade vad jag ville, Mitt svara va då, nehj de va inget jag glömde bort det. Och vi la på.
Saken är den att om jag drömmer samma dröm nu och tar upp min telefon..
Så får jag inte längre några svar.
En mardröm jag drömde när jag va liten blev till Sanning!
Det gör ont och tårar varje dag som fälls för att jag inte längre kan nå dig.
Även om jag vet att du finns ute någonstans..
Du är i mina drömar. Och jag vet att den dagen de är min tur så kommer vi att mötas.
Dammtussarna under min säng låter jag va för jag vet att de är min ängels tofflor..
Och när jag ser dem vet jag att du är med mig! Vakar över mig och fortfarande älskar mig..
Älskar mig för mina misstag jag begått genom demma åren du inte varit här. även dem misstagen jag gjort när du va vid min sida.
De är många som saknar dig ska du veta. Finns inte en enda dag då jag inte tänker på dig.
Jag älskar dig och saknaden är oändlig!
Dagen då du lämna mig han jag i alla fall att säga hejdå!
Jag var vid din sida timmen innan du somnade in.
Ett brustet hjärta som aldrig kommer att läka. Även om de redan va trasigt. Men jag tror att vissa bittar går ändå att bygga upp igen men aldrig bli helt igen!
För det saknas fortfarande en människa på denna jord!
En person som jag aldrig mera kommer att se, inte ditt leende, inte din mjuka röst. känna dina lena händer emot mina. Aldrig kunna krama.
De jag får krama nu, är den sten som liggar på din plats och vilar.
Där bara ett namn och datum som står.
Som är kall och inte alls lika mysig som du va.
Jag minns den gången vi bodde på Opalgatan. Mardrömen skrämde mig så att när jag vakna och skrek efter dig så va du inte där. Sprang fram till telefonen, och slog ditt telefon nr som kan kunde i huvudet.
Turen va just då fick jag svar.
Och du frågade vad jag ville, Mitt svara va då, nehj de va inget jag glömde bort det. Och vi la på.
Saken är den att om jag drömmer samma dröm nu och tar upp min telefon..
Så får jag inte längre några svar.
En mardröm jag drömde när jag va liten blev till Sanning!
Det gör ont och tårar varje dag som fälls för att jag inte längre kan nå dig.
Även om jag vet att du finns ute någonstans..
Du är i mina drömar. Och jag vet att den dagen de är min tur så kommer vi att mötas.
Dammtussarna under min säng låter jag va för jag vet att de är min ängels tofflor..
Och när jag ser dem vet jag att du är med mig! Vakar över mig och fortfarande älskar mig..
Älskar mig för mina misstag jag begått genom demma åren du inte varit här. även dem misstagen jag gjort när du va vid min sida.
De är många som saknar dig ska du veta. Finns inte en enda dag då jag inte tänker på dig.
Jag älskar dig och saknaden är oändlig!
Dagen då du lämna mig han jag i alla fall att säga hejdå!
Jag var vid din sida timmen innan du somnade in.
Innan du tog dina sista andetag.
Jag minns hur tun du va., hur Alexandra smörjade in dig för att du skulle va mjuk och ändå ha dina egna produkter på dig.
Ängelen som Carina hängt runt halsen på dig.
Men jag minns också en idiot som satt hemma och lana istället för att finnas där vid min sida.
Jag min också min bästa vän som jag åkte till direkt efter och pratade minnen med.
Vi grät och skratta och även hennes mamma va med.
Sorligt att ens pojkvän inte fanns där. men är oerhört tacksam över min bästa vän och hennes mamma, att dem fanns där för mig..
De är inte ofta man ser sin bästa väns mamma gråta men de gjorde hon..
En känsla som jag aldrig kommer att glöma.
Ni är otroligt finna människor som fanns för mig just då! <3
Det som gjorde ondast va att ingen sa till mig hur sjuk du egentligen va, att dem inte sa till mig att du skulle tas ifrån mig alldeles för tidigt!
Jag minns hur arg och ledsen jag va att ingen liksom förklarat hur allvarligt de va..
Eller va de bara jag som va rädd och inte ville inse att jag aldrig mera kommer att vara hel?!
Jag vet inte..
Så mycket som skrämmde mig, att förlora den ända människan jag verkligen litat på som alltid lyssnat som alltid ställt upp på mig vilken tid på dygnet som helst.
Rest in peace!
Jag minns hur tun du va., hur Alexandra smörjade in dig för att du skulle va mjuk och ändå ha dina egna produkter på dig.
Ängelen som Carina hängt runt halsen på dig.
Men jag minns också en idiot som satt hemma och lana istället för att finnas där vid min sida.
Jag min också min bästa vän som jag åkte till direkt efter och pratade minnen med.
Vi grät och skratta och även hennes mamma va med.
Sorligt att ens pojkvän inte fanns där. men är oerhört tacksam över min bästa vän och hennes mamma, att dem fanns där för mig..
De är inte ofta man ser sin bästa väns mamma gråta men de gjorde hon..
En känsla som jag aldrig kommer att glöma.
Ni är otroligt finna människor som fanns för mig just då! <3
Det som gjorde ondast va att ingen sa till mig hur sjuk du egentligen va, att dem inte sa till mig att du skulle tas ifrån mig alldeles för tidigt!
Jag minns hur arg och ledsen jag va att ingen liksom förklarat hur allvarligt de va..
Eller va de bara jag som va rädd och inte ville inse att jag aldrig mera kommer att vara hel?!
Jag vet inte..
Så mycket som skrämmde mig, att förlora den ända människan jag verkligen litat på som alltid lyssnat som alltid ställt upp på mig vilken tid på dygnet som helst.
Rest in peace!
Två av mina bästa just nu!
Vänner
Något utav de viktigaste i mitt liv är mina vänner.
Utan vissa utav mina vänner hade jag inte varit den jag är i dag.
Tänkte dra två utav dem Absolut bästa vännerna Jag har just nu.
Den ena, hon har funnits vid min sida i sådär 18 år.
Vi skrattar, vi bråkar, men de finns nog ingen människa i hela världen som vet så mycket om mig som hon gör. Hon är helt enkelt bäst.
Visst vi har båda två våra sidor.
Men vi vet vart gränsen går när de börjar bli för mycket av oss två tillsammans.
Och jag tror de är många utav mina släktingar som vet vem jag skriver om just nu.
Vet ingen som är så omtyckt i min släkt.
Nästan så att dem gillar henne mera än mig asså. De är ju en sak vi brukar skämta om.
Kul men jag älskar henne och hon betyder otroligt mycket!
Och jag kommer alltid att stå vid hennes sida.
Finns inte så mycket att säga, hon är min tvillingsjäl, och kommer alltid att vara de!
Sen är de en till person, som fått mig att må så mycket bättre de senaste.
Hon har la funnits i mitt liv ganska länge, men verkligen inte så här nära som hon är mig just nu.
Hon får mig att må bra även hur ledsen, arg eller vad de nu kan vara så får hon mig på andra tankar.
Att jag kanske inte är värld den/dem personerna min enerig.. Hon fick mig att inse att jag är värld så mycket bättre.
En person som jag hoppas kommer finnas vid min sida länge.
Hon betyder otroligt mycket, och fick ett blogg inlägg på hennes blogg, och grät när jag läste de, aldrig kännt mig så glad på länge, så älskad av en vän. I alla fall inte på så kort tid.
De finns så mycket jag skulle villja säga om henne, men jag finner verkligen inga ord.
"how long will i love you? as long as stars above you , and longer if i can"
how long will i love you - ellie goulding
http://emmaaelisabeth.blogspot.de/?zx=3253777a8577dbf5
Något utav de viktigaste i mitt liv är mina vänner.
Utan vissa utav mina vänner hade jag inte varit den jag är i dag.
Tänkte dra två utav dem Absolut bästa vännerna Jag har just nu.
Den ena, hon har funnits vid min sida i sådär 18 år.
Vi skrattar, vi bråkar, men de finns nog ingen människa i hela världen som vet så mycket om mig som hon gör. Hon är helt enkelt bäst.
Visst vi har båda två våra sidor.
Men vi vet vart gränsen går när de börjar bli för mycket av oss två tillsammans.
Och jag tror de är många utav mina släktingar som vet vem jag skriver om just nu.
Vet ingen som är så omtyckt i min släkt.
Nästan så att dem gillar henne mera än mig asså. De är ju en sak vi brukar skämta om.
Kul men jag älskar henne och hon betyder otroligt mycket!
Och jag kommer alltid att stå vid hennes sida.
Finns inte så mycket att säga, hon är min tvillingsjäl, och kommer alltid att vara de!
Sen är de en till person, som fått mig att må så mycket bättre de senaste.
Hon har la funnits i mitt liv ganska länge, men verkligen inte så här nära som hon är mig just nu.
Hon får mig att må bra även hur ledsen, arg eller vad de nu kan vara så får hon mig på andra tankar.
Att jag kanske inte är värld den/dem personerna min enerig.. Hon fick mig att inse att jag är värld så mycket bättre.
En person som jag hoppas kommer finnas vid min sida länge.
Hon betyder otroligt mycket, och fick ett blogg inlägg på hennes blogg, och grät när jag läste de, aldrig kännt mig så glad på länge, så älskad av en vän. I alla fall inte på så kort tid.
De finns så mycket jag skulle villja säga om henne, men jag finner verkligen inga ord.
"how long will i love you? as long as stars above you , and longer if i can"
how long will i love you - ellie goulding
http://emmaaelisabeth.blogspot.de/?zx=3253777a8577dbf5
Utkast: Feb. 10, 2014
Den 25 Oktober flyttade jag till Tyskland, vilket jag kände va början på mitt nya liv, ett liv bort från Alingsås. Från familj, från vänner. Och kanske upptäcka lite nytt här i livet?
Jo tack, uppleva något nytt har man verkligen gjort.. Men jag vet inte riktigt om mitt liv här blev bättre?!
Jo visst jag kom bort från människor som jag inte bör umgås med.
Men dem är minna vänner, känt dem flesta sen jag gick i 7an ganska jobbigt att bara säga hejdå, och skaffa nya vänner..
Sen är de liksom så många år så många minnen man har med dem också.
Skrattar varje gång jag tänker tillbaka på allt vi gjort tillsammans.
Alla fester, terminalen, torget.. Vänner som kommit vänner som har försvunnit?!
Jag älskar Tyskland, de är sjukt fins stad, mysigt ställen gryma uteställen. Grymma människor.
Ja finns inte så mycket att klaga på egentligen, men Home Sweet home! Eller vad brukar man säga?!
Borta bra, men hemma bäst?! Ja finns mycket..
Men vad jag än bestämmer mig för så gör jag det bästa för mig och inte för någon annan!
Finns ingen som kommer kunna att påverka mitt val, de är jag själv som ska må bra i vilket val jag än väller, stanna eller åka hem?!
Det är frågan vad tror ni egentligen?!
Ni som känner mig bäst, vad tror ni blir bäst för mig?!
De är ju egentligen bara jag som känner hur jag mår, och ingen kan någonsin sätta sig in i min situation. Inte ens min närmaste vän kan sätta sig in i denna situationen, även om jag vet hur väl hon känner mig.
Men ibland så tror jag ändå att hon vet vad som blir bäst för mig.. De känns i alla fall så ibland. och hon är en person som ingen någonsin i hela världen kommer kunna ta ifrån mig.. Jag älskar henne och kommer alltid att göra detta.
Jo tack, uppleva något nytt har man verkligen gjort.. Men jag vet inte riktigt om mitt liv här blev bättre?!
Jo visst jag kom bort från människor som jag inte bör umgås med.
Men dem är minna vänner, känt dem flesta sen jag gick i 7an ganska jobbigt att bara säga hejdå, och skaffa nya vänner..
Sen är de liksom så många år så många minnen man har med dem också.
Skrattar varje gång jag tänker tillbaka på allt vi gjort tillsammans.
Alla fester, terminalen, torget.. Vänner som kommit vänner som har försvunnit?!
Jag älskar Tyskland, de är sjukt fins stad, mysigt ställen gryma uteställen. Grymma människor.
Ja finns inte så mycket att klaga på egentligen, men Home Sweet home! Eller vad brukar man säga?!
Borta bra, men hemma bäst?! Ja finns mycket..
Men vad jag än bestämmer mig för så gör jag det bästa för mig och inte för någon annan!
Finns ingen som kommer kunna att påverka mitt val, de är jag själv som ska må bra i vilket val jag än väller, stanna eller åka hem?!
Det är frågan vad tror ni egentligen?!
Ni som känner mig bäst, vad tror ni blir bäst för mig?!
De är ju egentligen bara jag som känner hur jag mår, och ingen kan någonsin sätta sig in i min situation. Inte ens min närmaste vän kan sätta sig in i denna situationen, även om jag vet hur väl hon känner mig.
Men ibland så tror jag ändå att hon vet vad som blir bäst för mig.. De känns i alla fall så ibland. och hon är en person som ingen någonsin i hela världen kommer kunna ta ifrån mig.. Jag älskar henne och kommer alltid att göra detta.
10 Februari 2014
Hejsan alla där ute som läser min blogg!
Ja, asså jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Mitt sista inlägg här va ju 2012, så 2 årsedan sist jag skrev något här.
Tänkte börja med lite om vad som hänt,
För ungefär två årsedan dejtade jag en kille, om ni mins detta.
Allt va kanon bra jag va nykär, och livet va på topp ungefär förutom att min älskade mamma va sjuk.
Till och börja med så den killen som jag va så kär i, blev till en ren mardröm.
En mardröm som gjorde så ont att jag inte ens vågade göra slut.
Men nu i år/förra året 2012 så tog de äntligen slut, och vi är längre inte vänner.
Vi hade både lägenhet, och en underbar katt tillsammans. Men att leva ett liv som man trodde va så bra så blev allt bara värre. De är inget än människa vill, eller ska uppleva.
Jag blev lämnad med en lägenhet på en jätte hög hyra vilket jag inte hade råd att betala ensam, så fick be om hjälp vilket jag aldrig gjort tidigare när de gäller pengar. Han tog med sig alla möbler, förutom min säng, min tv och ett vardagsrumsbord jag fått utav min mormor och morfar.
Allt annat va borta. En Chock att komma till en helt tom lägenhet. som dessutom va 3 rum så va ju väldigt stor lägenhet. Så kan säga att leva i en dröm och sen nästa dag så va allt bara en stor jäkla mardröm. Ett rent helvete gick jag igenom.
Tror de är först nu jag förstår hur jobbigt allt va när allt börjar lägga sig på plats liksom när man tänker tbx till tiden som va då.
Efter att de tog slut flyttade jag till Tyskland, vilket jag trodde skulle bli bröjan av en ny start i livet.
En ny start att ta tag i mina problem som jag hade, men jag kan säga att de känns just nu mera som att fly från allt än att ta tag i livet.
att längta hem så mycket som jag gör just nu är inget kul. Att längtan efter min familj så mycket har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. Att inse att familjen verkligen är något man ska visa att man älskar.
Samtidigt som dem inte gillar mina kompisar/ mitt umgänge som jag umgås med.
Och samtidigt tänker jag att dem aldrig reagerat tidigare på vilka jag umgås med. Den ända dem sagt till mig att jag inte ska umgså med en är en "tjej" (Nämer inga namn.)
Men de är först nu jag inser/inset att hon inte varit något bra för mig.
Vilket många av mina vänner också sagt till mig.
Vissa som läser detta vet säkert vem de är jag skriver om. Men som sagt inget/inga namn nämns här.
Jag vet inte varför ni reagerar just nu!?..
En fråga som jag kanske aldrig kommer ha svar på, eller som jag inte ens vill ha svaret på.
Jag vet inte. Många frågor i mitt huvud just nu.
Men jag försöker att tänka framåt och inte tbx just nu, de är så mina kompisar säger i alla fall så får la försöka lyssna på dem.
Men jag menar jag har inte bara dåliga kompisar... Och jag menar man kan inte döma folk bara för att dem gjort misstag i sitt liv. Gjorde aldrig ni de när ni va unga tänker jag liksom?!
Asså ärligt så är de inte mina släktingar/mina föräldrar / mina syskon som väljer vilka jag ska umgås med. men jag kan förstår dem också att dem blir oroliga ibland, men jag kan lova att de är slut med detta nu för jag vill bygga upp ett liv, ett liv som får mig att må bra. Men man måste också leva lite.?!
Jag hoppas på så bra besked i veckan eller kommande vecka som kommer. så jag kanske kan komma hem och ta tag i mina problem som jag har.
Ni min familj/närmaste släkt kanske tycker de är en dålig ide.
Men ni ser de samtidigt inte som jag gör, att de ända jag gör här är att fly från allt. Här kan jag ändå inte bygga upp något liksom! De ända jag gör här är ju att hålla mig borta från allt som ställt till de för mig.
Men nu vill jag hem, för jag har inset vad jag gjort...
Jag hoppas att om ni min släkt/familj läser detta kanske kan se de lite från min cynviken också?!
Så kanske ni förstår, hur dåligt jag mår, och att man ska inte fly från sina problem man har hemma utan man ska ta tag i dem!...
Ja, asså jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Mitt sista inlägg här va ju 2012, så 2 årsedan sist jag skrev något här.
Tänkte börja med lite om vad som hänt,
För ungefär två årsedan dejtade jag en kille, om ni mins detta.
Allt va kanon bra jag va nykär, och livet va på topp ungefär förutom att min älskade mamma va sjuk.
Till och börja med så den killen som jag va så kär i, blev till en ren mardröm.
En mardröm som gjorde så ont att jag inte ens vågade göra slut.
Men nu i år/förra året 2012 så tog de äntligen slut, och vi är längre inte vänner.
Vi hade både lägenhet, och en underbar katt tillsammans. Men att leva ett liv som man trodde va så bra så blev allt bara värre. De är inget än människa vill, eller ska uppleva.
Jag blev lämnad med en lägenhet på en jätte hög hyra vilket jag inte hade råd att betala ensam, så fick be om hjälp vilket jag aldrig gjort tidigare när de gäller pengar. Han tog med sig alla möbler, förutom min säng, min tv och ett vardagsrumsbord jag fått utav min mormor och morfar.
Allt annat va borta. En Chock att komma till en helt tom lägenhet. som dessutom va 3 rum så va ju väldigt stor lägenhet. Så kan säga att leva i en dröm och sen nästa dag så va allt bara en stor jäkla mardröm. Ett rent helvete gick jag igenom.
Tror de är först nu jag förstår hur jobbigt allt va när allt börjar lägga sig på plats liksom när man tänker tbx till tiden som va då.
Efter att de tog slut flyttade jag till Tyskland, vilket jag trodde skulle bli bröjan av en ny start i livet.
En ny start att ta tag i mina problem som jag hade, men jag kan säga att de känns just nu mera som att fly från allt än att ta tag i livet.
att längta hem så mycket som jag gör just nu är inget kul. Att längtan efter min familj så mycket har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. Att inse att familjen verkligen är något man ska visa att man älskar.
Samtidigt som dem inte gillar mina kompisar/ mitt umgänge som jag umgås med.
Och samtidigt tänker jag att dem aldrig reagerat tidigare på vilka jag umgås med. Den ända dem sagt till mig att jag inte ska umgså med en är en "tjej" (Nämer inga namn.)
Men de är först nu jag inser/inset att hon inte varit något bra för mig.
Vilket många av mina vänner också sagt till mig.
Vissa som läser detta vet säkert vem de är jag skriver om. Men som sagt inget/inga namn nämns här.
Jag vet inte varför ni reagerar just nu!?..
En fråga som jag kanske aldrig kommer ha svar på, eller som jag inte ens vill ha svaret på.
Jag vet inte. Många frågor i mitt huvud just nu.
Men jag försöker att tänka framåt och inte tbx just nu, de är så mina kompisar säger i alla fall så får la försöka lyssna på dem.
Men jag menar jag har inte bara dåliga kompisar... Och jag menar man kan inte döma folk bara för att dem gjort misstag i sitt liv. Gjorde aldrig ni de när ni va unga tänker jag liksom?!
Asså ärligt så är de inte mina släktingar/mina föräldrar / mina syskon som väljer vilka jag ska umgås med. men jag kan förstår dem också att dem blir oroliga ibland, men jag kan lova att de är slut med detta nu för jag vill bygga upp ett liv, ett liv som får mig att må bra. Men man måste också leva lite.?!
Jag hoppas på så bra besked i veckan eller kommande vecka som kommer. så jag kanske kan komma hem och ta tag i mina problem som jag har.
Ni min familj/närmaste släkt kanske tycker de är en dålig ide.
Men ni ser de samtidigt inte som jag gör, att de ända jag gör här är att fly från allt. Här kan jag ändå inte bygga upp något liksom! De ända jag gör här är ju att hålla mig borta från allt som ställt till de för mig.
Men nu vill jag hem, för jag har inset vad jag gjort...
Jag hoppas att om ni min släkt/familj läser detta kanske kan se de lite från min cynviken också?!
Så kanske ni förstår, hur dåligt jag mår, och att man ska inte fly från sina problem man har hemma utan man ska ta tag i dem!...
Längesen...
Ojasan.. Hejsan hoppsan allihop.
Sjukt längesen jag använde denna nu.. Men får la ta och börja göra de igen så ni får se lite..
Bloggen handlar ju fortfarande om mig och min vardag och självklart om mitt hjärtproblem som jag också kommer att skriva om.. de är ju de jag mest vill få fram genom min blogg.
Du som är där ute, läser, ser min blogg och har hjärtfel. Du är inte ensam de vet du.. men de finns fortfarande ingen som har exakt samma hjärtfel. Och speciellt inte de hjätfelet som jag har...
Ett enkammar hjärta, spegelvänt.
Skriv era frågor så ska jag försöka besvara dem så gott jag kan genom mina egna erfarenheter, mina upplevelser och så vidare.. :)
Jag tror ganska mycket har hänt sen senast jag skrev i denna bloggen.
Då låg min mamma på sjukhuset och va sjuk, jag hade en pojkvän. underbara vänner.
Vilket av de mesta av de där bara är historia idag.
Finns så mycket som har förändrats i mitt liv.. de sista inlägget va 2012-03-13 så de är ungefär ett årsedan. Och hela mitt liv har vänts upp och ner.
Finns så mycket jag skulle kunna skriva men så lite tid just nu.. Men jag kommer att börja igen och jag ska fortsätta att berätta om allt de jag vill och känner för klanka ner på mig för mina misstag. men alla gör misstag här i livet finns ingen som är fläck fri.
Ni kommer få hära många bra historier och många både sorliga och kanske till och med jobbiga att läsa.
Men nu börjar de bli sent.. Så ska faktiskt ta och lägga mig i sängen glo en film. Och bara mysa ner mig i sängen... För i mon är de jobb igen. GODNATT!
Sjukt längesen jag använde denna nu.. Men får la ta och börja göra de igen så ni får se lite..
Bloggen handlar ju fortfarande om mig och min vardag och självklart om mitt hjärtproblem som jag också kommer att skriva om.. de är ju de jag mest vill få fram genom min blogg.
Du som är där ute, läser, ser min blogg och har hjärtfel. Du är inte ensam de vet du.. men de finns fortfarande ingen som har exakt samma hjärtfel. Och speciellt inte de hjätfelet som jag har...
Ett enkammar hjärta, spegelvänt.
Skriv era frågor så ska jag försöka besvara dem så gott jag kan genom mina egna erfarenheter, mina upplevelser och så vidare.. :)
Jag tror ganska mycket har hänt sen senast jag skrev i denna bloggen.
Då låg min mamma på sjukhuset och va sjuk, jag hade en pojkvän. underbara vänner.
Vilket av de mesta av de där bara är historia idag.
Finns så mycket som har förändrats i mitt liv.. de sista inlägget va 2012-03-13 så de är ungefär ett årsedan. Och hela mitt liv har vänts upp och ner.
Finns så mycket jag skulle kunna skriva men så lite tid just nu.. Men jag kommer att börja igen och jag ska fortsätta att berätta om allt de jag vill och känner för klanka ner på mig för mina misstag. men alla gör misstag här i livet finns ingen som är fläck fri.
Ni kommer få hära många bra historier och många både sorliga och kanske till och med jobbiga att läsa.
Men nu börjar de bli sent.. Så ska faktiskt ta och lägga mig i sängen glo en film. Och bara mysa ner mig i sängen... För i mon är de jobb igen. GODNATT!
