angelmoa

Cancer! 

De ordet skrämmer mig verkligen kan jag säga. 
Att förlora den märmaste personen i ditt liv är de jobbigaste som finns. 
Jag, eller ja inte bara jag utan många är vi som kämpar! 
Saknaden efter dig är onändligt. 
Jag skulle göra vad som helst för att få en kram av dig just nu. 
Jag kämpar varje dag med att min ångest inte ska ta över. 
Jag har lyckats några gånger. 
Men ibland, så tar den verkligen över. 
Ångesten, att jag inte vågade, eller ville inse att du va så sjuk kanske?! 

När du berätta de för mig, va något av de jobbigaste jag varit med om! 
Glömmer aldrig då du kom upp och sa att du va tvungen att prata med mig. 
Du sa något man aldrig vill höra. 

- Jag har Cancer! 

De skrämde mig.  Jag ville verkligen inte tro på de. 
Tårarna som rann, och tankarna, som höll mig vaken om nätterna. 
Rädslan av att förlora dig! 
Jag blir så arg ledsen på hela situationen. 
Att se dig bara blir dåligare och dåligare. 
Och jag som inte fanns där. 

Dagen då vi satt med prästem och skulle planera din begravning. 
Va otroligt jobbig.
En pappa som va arg, 
Och som sitter och säger att jag kan inte säga så mycket. 
För att jag bara bryt mig om mina killar! 
Ärligtalat de gjorde ont. 
Jag vet att jag inte va hemma mycket under tiden du va sjuk. 
Jag va rädd. Ledsen och ville verkligen inte se dig må så dåligt som du gjorde. 
Men jag skrev med dig varje dag. 
Och bara för att jag inte va hemma så betyder de inte att jag inte fanns där. 
Alla hanterar vi saker på olika sätt. 
Jag kanske mera flyde jag vet inte riktigt vad ni andra tycker. 
Men de va så jag gjorde, jag orkade inte se min mamma må så dåligt, spy och tappa håret. 
Jag minns första gången jag såg henne tappa lite av sitt hår. 
Jag gick ut från rumet och låste in mig på toan och bara grät för allt skrämde mig. 
Och jag va stolt över dig även om du inte hade hår! 
För mig kommer du alltid att vara den bästa mamman 

De är många gånger jag funderar på hur jag har orkat hantera allt som jag varit med om. 
Allt jag sätt. Allt jag hört! 
Både min syster problem och mina egna, och sen att du blev sjuk. 
Och även en pappa som är lite som han är. 
Inte konstigt att man börjar må dåligt.. 
Jag tror att allt börjar komma ikapp mig. Att jag kanske inte längre orkar hålla på allt. 
Kommer jag någonsin att orka bära på allt detta?! 
Kommer detta kanske ta över hela mitt liv?! 
Jag vet inte jag är bara livrädd. Jag kämpar för varje dag som går. 
En dag i taget. som man brukar säga. 
Frågar ofta mig själv kommer jag kunna somna ikväll? Eller kommer tankarna att ta över?! 
Hur kommer jag att må i morgon?! 
Kommer jag ens orka med morgondagen?! 
Så många frågor som man ställer sig själv. Konstigt med alla dessa frågor. 
Man kanske ska sluta och fundera och försöka stänga av tankarna ibland. Om de ens går?! 

 

9 April 2013

Gjorde jag en titthålsoperation och skulle täppa igen blodkärl som läcker ut på fel ställen. En operation som är ganska enkel, men för mig som går igenom de är det ett helvete.
Dem är en mardröm för mig, för många är det inte så jobbigt, men jag hatar sjukhus, och klarar liksom inte av miljön dem har där. 
Att sova med massa främande människor, att läkare kommer och springer fram och tbx. 
Ingenting som man vill uppleva. 
Många har inte så jätte svårt för de, men jag har väldigt svårt för detta. 
Första dagen som jag va där. Va 9 april 2013. 
Tillsammans med mig så hade jag min bästa vän, Sanna, och sen hade jag min älskade faster med mig. 
Att ha dem två där va helt underbart. Sådant stöd som jag fick utav dem är helt otroligt. 
Dem va med mig och prata med nakosläkaren, träffa även han som skulle operera mig. 
Och många mera..
Jag hade världens underbaraste narkosläkare.
Han såg till att jag skulle få ha någon på uppvaket, när jag vakna upp även om man inte får detta. 
Han verkligen förklara allt jätte bra för mig och sa hur han skulle göra, och vad som kommer att hända och så vidare. 
Jag hoppas verkligen alla har en sådan underbar narkosläkare. 
Sen hon som jag prata mest med, som är med mig som stöd och ska va med mig under operationen och pratar och sådant med mig se till att allting känns bra under hela operationen, och se till så att jag inte är direkt konsenterar på alla läkare runt omkring mig. 
Hon va också helt underbar. 
När man ska operera sig så måste man duscha 2 till 3 gånger innan och får inte använda några utav sina egna kläder. Vilket jag har jätte svårt för också. 
Man får äckliga sjukhus underkläder och de går jag verkligen inte med på. Och hon förstod mig. Så jag fick använda mina egna faktiskt! Efter mycket tjöt xD 
Detta är bara första dagen av allting. 

Dagen efter så skulle jag operaras, som tur va så fick jag den tidiga tiden att opereras, 
Jag fick mina lugnande, och sen så satte jag mig på sängen, och försvinner in i min egna lilla värld typ. 
Vinkade hejdå till min faste.. Vilket kändes otroligt bra att ha henne i närheten. 
Fick även ta med mig min mobil till operatinssalen och ha musik i mina öron. 
De lugnar alltid. 
Jag minns att jag la mig på operatinsbordet.
Ser alla skärmar, Hälsar på alla som ska va med under operationen, 
Efter två timmar tror jag de va, så börja jag och reagera. 
Fråga när dem skulle söva mig.
Då säger min läkare att de behöver vi inte eftersom att vi är klara här snart. 
Känner paniken inom mig, att jag vill bara resa mig och gå. 
Tårar börjar rinna och jag känner hur ont jag börjar få i mina axlar när jag legat uppe med armarna över huvudet hela tiden.
Ena armen gick bra att få ner, men andra armen de gick liksom inte. Samtidigt som de gjorde så fruktansvärt ont så fick jag panik på att dem inte hade sövt mig vilket vi tydligt hade kommit överens om. 
Dem proppa i mig massa morfin mot mina värkar i axeln. 
Jag minns hur jäkla upprörd och ledsen jag va. 
Jag såg också att min faster reagerade när vi träffade henne. 
Jag va så ledsen, bara skrek och hade så jäkla ont. Ville ju typ inget annat än att de onda bara skulle försvinna. 
Efter dem ännu gett mig ännu mera morfin så får jag mat. 
Min dåvarande pojkvän, Emelina, Sanna och Emelie, kom och hälsa på mig när jag satt och åt. 
Dem såg hur ledsen jag var. 
Och samtidigt så såg dem hur jag skakade med händerna när jag försökte äta maten dem gav mig. 
Jag kunde verkligen inte äta de gick verkligen inte. 
De onda i axeln bara dunkade, och de gjorde ont vad jag än gjorde, 
Men jag va samtidgt väldigt glad av att ha så många hos mig. 
Även min bästa väns mamma kom upp och hälsade på, vilket jag är otroligt tacksam för. 
Detta är en utav dem värsta dagarna i mitt liv. 
Jag hade ju hoppas på att någon kunde stanna över hos mig.
Min så kallade pojkvän åkte ju hem. Och lämnade mig, blev så sjukt besviken och ledsen när han såg hur jag mådde så kunde han la ändå ta ledigt en dag och va hos mig. 
Gör man inte vad som helst för någon man älskar?! 
Dem åkte ju ändå väldigt sent ändå tror att dem lämnade min vid 12 tiden kanske. 
Då på dagen hafe jag ändå blivit av med mitt rum. 
Jag hade ingen tv. 
Jag  hade inte det rummet som jag hade fått från början för att någon jäkla idiot skulle få magsjuka. :S
Så då fick jag ett rum där ingen låg, men de kom en sent på natten vid 4 tiden, och då vakna jag och han va ung, men jag sa ingenting vände mig bara om och längtade hem. 
Även på dagen så bråka jag en hel del med personalen för kände att dem inte gjort som jag ville. Och sköterskan som hade mig och skulle sätta i ny nål. Lyckas ju göra fel. och jag med massa morfin i kroppen va ju inte speciellt snäll. Skrek på henne och va så jävla elak, mot henne, men hon förtjänade de tycker jag. 
Viste ju inte ens hur man kopplade in en tve liksom hallå eller?! 
Mina kompisar bara skratta och jag vet att sanna sa till mig någon gång. 
att jag inte skulle va så elak som jag va. 
Men man kan ju inte hjälpa de ibland. ^^ 
Detta är nog en utav dem längsta jobbigaste dagarna jag haft. 

Att även göra denna operationen utan att inte ha mamma där, va ju något helt nytt för mig. 
Även de skrämde mig. Längtan efter henne demma dagarna går inte att beskriva. 
Sjukt. Tårar, saknade, ont, ja allt va fruktansvärt. 

Dagen efter så fråga jag om jag fick åka hem vilket jag fick göra, en otrolig lättnad att äntligen komma hem till sin underbara katt och vänner och allting. 
De är en otrolig känsla. 
Och är extremt glad för dem människorna som stöttade mig demma dagarna. 

Nu underar kanske vissa vad en titthålsoperation är.
Jo läs lite längre ner så är en kort förklaring ungefär vad det är. 
Har ni frågor så ställ dem bara. :)
Ska försöka göra mitt bästa genom att svara på dem.! <3 


Titthålsoperation, 
är en laparoskopisk operation, är en operationsmetod som innebär att det Kirurgiska  ingreppet utförs genom små hål i bukväggen. Ett laparoskop är ett optiskt instrument som används för att titta in i buken genom ett sådant litet hål. Detta medför att kirurgen inte behöver öppna bukväggen med ett vanligt operationssnitt utan endast mindre hål för att kunna komma in med laparoskopet och därefter ytterligare hål för att kunna komma in med instrumenten. Trots dessa mindre ingrepp i huden kan avancerad kirurgi utföras

Fastnade för denna låten, så fort jag lyssnade på den! 
De va en väldigt speciell person som skicka den till mig.
Någon som verkligen är helt underbar. 
Någon som alltid lyssnar. 
Och som verkligen tagit åt sig saker när jag blivit arg och ledsen.
Är sjukt glad att du kom in i mitt liv. 
Och jag hoppas verkligen att du förstår att jag tycker om dig. 

Även om jag är långt bort från dig just nu, så vet jag att jag har dig att komma hem till. 
Men du kanske tars ifrån mig, men jag kommer att vänta på dig ska du veta. 
Om du står ut att vänta på mig, denna tiden som är kvar, så kommer jag att stå ut att vänta på dig. Även om de kommer vara något av de kanske jobbigaste jag kommer göra, när jag kommer hem vill jag tillbringa min tid med dig och mina vänner. 
vet att de inte kommer vara lätt för dig heller om du kommer att tas ifrån mig ännu en gång, men vi får kämpa tillsammans. 
Tillsammans är vi starka. 

Skinny boy from Sweden! 
It's not that I don't want you baby I really do
I want you to know that I got you on my mind
I don't really know you baby or what you're about
But I saw you bathing naked in the moonlight
With your fingers on my skin we'll commit this sin chin to chin
For the third time if it's still to come

You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want

It's not like I'm obsessed or anything I might be out on a limb here
But two times not enough no to times not enough
I know I'm just a poor skinny boy from Sweden
But you're my neighbor so show me some love
You're my neighbor so show me some love

You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want

It might be a forgery this memory
But if it is then let it be so
Some times when you tell a lie a lot of times
You might believe that it's true
But where does it end do we start a new begin
Where does it end

I know I'm just a poor skinny boy from Sweden
But you're my neighbor so show me some love
You're my neighbor so show me some love

You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want
You're the kind of girl I kind of wanna be with
You're the kind of girl I want

Ja, vad ska man säga många prövningar i livet får man verkligen. 
Många jag är stolta över. Och många som jag ärligtalat undrar varför de händer mig saker hela tiden. 
Vill bara ge upp i vissa lägen, men jag lägger mig aldrig ner. 

Ni kan skratta, tycka att jag är dum i huvdet eller vad fan ni nu vill. 
Men jag står upp än idag, 
Tack vare många vänner, och min familj som alltid ställer upp. 
Finns många jag bara skulle dra fingret åt och önska att jag aldrig mer kommer se er.  

Jag är stolt över mig själv att gå igenom sådana stora prövningar i mitt liv ändå. 
Att veta att jag har underbara människor att komma hem till när jag gör de, att jag har mina kompisar. Vet inte vad jag skulle ta vägen om jag inte hade er om jag ska vara ärlig.

Men även om min familj, eller kompisar är långt ifrån mig så har ni stöttat mig, jag är otroligt lycklig över att ha er. men jag vet att samtigit för varje dag som går så är jag närmare er.
Och nu är de inte långt kvar tills jag är hemma igen.
Jag vet att jag kan ringa er precis vilken tid som helst på dygnet, och detta har gjort de otroligt mycket lättare för mig kan jag ju säga.


Samtidigt vill jag säga till er som trycker ner människor.
Man sparkar inte på någon som redan ligger ner!

 

Ursäkta mig för detta inlägg. 

Lite så här känner jag..
Att dina cigg tar slut, och du tycker att din dag är åt helvete. 
eller att du har en pojkvän som inte lyssnar på dig. 
Eller vad de nu är du är så arg och ledsen över. 
Och du känner liksom 
Fuck my life! 

Ärligt?! 
Är de något att känna att livet är åt helvete för?! 
Sorry men då vet du inte vad ett helvete är kan jag säga. 

Att leva de livet jag har levt, skulle knäcka dig, och du skulle inte klara av en dag kan jag ju säga. 
Du hade allvarligt talat tagit livet av dig. 
För du har ingen aning om va ett helvete till liv är. 

Jag är glad att jag har kämpat mig hit där jag är idag.
Kan säga att mitt liv har inte varit en dans på rosor. 
Jag har ett hjärtfel vilket är jätte jobbigt, och de skrämmer mig vissa saker i det kan jag ju säga. 
Jag har en mamma som gick bort när jag fyllde 20 år. 
Jag har en pappa som kanske inte varit en pappa för mig förens nu. 
De är först nu min pappa verkligen lyssnar och inser. 
Jag har en syster som har varit Missbrukare,
Jag har kompisar som missbrukar, kompisar som försvunnit. 
Jag har själv varit tillsammans med en idiot som inte behandlade mig väl. 
Finns hur mycket som helst som jag skulle kunna säga just nu men som jag inte har någon tid och ork,
att skriva ner allting. 
Men jag lovar att någon dag så kommer ni se erat liv som en dans på roser om ni gämför med mitt. 
Jag skäms inte över detta.

Jag lever men många gånger jag velat ge upp. 
Men jag är kvar här och bär med mig mycket i mitt liv. 
Många saker som skrämmer mig än idag som jag fortfarande har traumatiska minnen från. 
Något som jag kanske aldrig kommer bli av med. 
är rädd att de kanske någon dag kommer tbx till mig och de vill jag inte.. 
De finns med i mina mardrömmar, nästan varje natt. 
Men jag står fortfarande upp. 
Och kämpar! 

Så sluta klaga på något som är så enkelt att fixa! 

Underbar! 

Legat ikväll i sängen och tjockat mig. 
Då jag samtidigt har skypat med min underbaraste vän och pratat gamla minnen. 
Gamla fylle minnen, 
Asså finns nog ingen som haft dem sjukaste fyllorna som du jag upplevt tillsammans. 
Men samtidigt undrar vi hur fan vi kunde ta oss hem vissa gånger. 

Skjutsa mig på fyllan?! Asså hur fan gick detta till. Hur kom vi hem egentligen?!

Få två killar att strippa för oss, Smekt in en kille i olja, O_o
Asså undrar hur vi lyckas med detta ibland ^^ 

De bästa va ju ändå när två killarna ramla i vårat piss, och fattar ingenting.. 
Eller ett glas vin blev till en box vin och lite mer.. 
Samt träffa två tyskar som tar sig egenom sverige. :S 
Som dagen efter ringde som två idioter och jag vägrar prata med dem.. 

Att vakna av att du ligger och spyr är la inte de man direkt vill vakna upp till. 
Men sjukt kul hade vi.. 
Jag tar mig vinglandes till bussen och är fortfarande full när jag klev upp ur din säng asså försår inte hur jag orkade fortsätta festa efter att bara sovit några timmar x) 
Men men man va ung och dum kan jag ju säga.. ^^) 
Sjukt festande.. 
Eller JAG ÄLSKAR DIG, NEHJ JAG HATAR DIG! NEHJ JAG ÄLSKAR DIG 
Asså vad tänkte vi på x) 
Hahah måste ha varit ganska borta då :P

Ja, asså jag har festat en hel del, men detta är med en och samma person som detta har hänt. 
Och vissa saker vill jag inte ens skriva upp här för vi har gjort så sjuka saker på fyllan så de finns nästan bara inte.. Asså skrattar så jag dör nästan.. Sjukt kul.
Underbara tider har vi haft eller vad säger du ;) 
Och vi har fortfarande varandra. 
Vill aldrig förlora dig! 
Jag älskar dig... 

Familjen! 

För de första vill jag tacka min syster som ställer/ställt upp
I alla lägen! 
Att du alltid finns där, du lyssnar på mig. 
Och jag vet sist vi skrev så va du ganska så arg på mig.
Finns la en anledning till att du kanske var detta då. 
Men de kan vi ju hålla för oss själva tycker jag. :) 
Finns ingen människa som jag kämpat så för. 
Så mycket jag gjort för dig.
Så många gånger jag såg dig gå ner dig. 
Men jag gav aldrig upp. 
Du är ju trots allt min älskade syster. 
Min älskade syster. Som jag så många gånger kämpat för. 
Jag vet idag att jag alltid kommer att kämpa för att min syster ska må bra! 
För att hon förtjänar de bästa kan jag ju säga. 
Jag tror ingen i hela världen kan förstå hur mycket hon betyder för mig. 
Hur mycket jag älskar henne. 
Hon är en utav anledningarna, till att jag klarar av allt jag varit med om. 
Hon är en utav anledningarna som fortfarande gör att jag orkar andas.
Att jag orkar ta tag i min vardag. Stiga upp på morgonen och verkligen försöka att leva. 
Jag är glad att du finns hos mig. 
De är endå du som gjort att jag kunnat orka kämpa vidare, med vissa saker här i livet. 
Finns både posetiva och negativa saker vi har varit med om tillsammans.
Men vi har aldrig slutat kämpa du och jag. 
De är ändå nästan bara du och jag som vet vad som har hänt oss. 
Som vet vad vi har kämpat emot. 
Men vi vattnade ändå rosen så att de inte vissnade, och de ska vi fortsätta göra. 
Även om de är kämpigt ibland, så ger vi inte upp. 
Vi har varandra! 

1987-02-15

Sen har jag ju min Älskade lillebror, Linus! 
Älskar dig så fruktansvärt mycket. 
Du är bäst! 
Och jag är ledsen för att jag kanske inte alltid har funnits där när du behövt mig. 
Att jag kanske inte är världens bästa syster. 
Men de finns ingen som har en sådan söt och underbar bror som jag har. 
Du är något utav de finaste jag vet. 
Att veta att jag har dig i mitt liv gör mig så fruktansvärt glad, och de finns ingen i hela världen som skulle kunna ta min kärlek till dig ifrån mig. 
Jag kämpar varje dag med mig själv. För att kunna försöka bli en bättre människa än vad jag varit. 
Att kunna va den systern som alltid finns där, men jag ska säga dig att jag lovar så fort jag kommer hem ska vi hitta på massor av kul. 
Bara en hel mysdag du och jag! 
Att se ditt underbara leende och skratt gör mig tokig! 
Du får mig att tänka positivt och tänka framåt och inte tbx till allt de jobbiga som funnits där. 
Även om jag kanske gör de ibland. 
Men du är min älskade lillebror, och ingen kommer kunna ta dig från mig. 
Många gånger man fått skäll för att man kanske inte alltid funnits där, för dig. 
Men ring mig eller vad som gör allt för dig min älskling. 
Jag älskar dig Linus! 
Tror inte ens jag kan få fram på ett papper hur mycket jag egentligen älskar dig. 
Och hur mycket du betyder för mig. <3 

2002-02-23



Två underbara människor i mitt liv. 
Dem får mig ändå att fortsätta att orka med vardagen. 
Dem är mina stjärnor på kvällearna när jag längtar hem. 
Dem är mitt ljus, när de är mörkt på kvällarna. 
Dem är allt för mig! 
Och de finns ingen i hela världen som kan ta dem ifrån mig. 
Jag är stolt över att ha Alexandra Andersson som min stora syster.
Jag är stolt över att ha Linus Andersson som min lillebror. 
Kan inte ens få fram de i ord hur mycket jag älskar er.! 

Livet behöver inga droger
inga förljugna perspektiv
livet, störst av alla gåvor
tiden är din
och den är dyr
människa, res dig och se framåt
det finns en mening med ditt liv.


Ja jag har ganska många kompisar som håller på med droger. 
Hemskt att se sina vänner gå ner sig så mycket. 
Att dem inte ser att de finns något mera än just droger. 
Folk kanske dömmer mig för dem ser vilka jag umgås med. 
Men då kan jag säga att ni som gör detta. 
Dömmer mig till pundare, hora M,m va ni nu brukar sitta och säga.. 
Så känner ni verkligen inte mig. 
Ni har ingen aning om vad jag gått igenom, vad jag har sätt i mitt liv. 
Ni har ingen aning om vad jag bär i bagaget.. 
Ni dömmer människor som omslaget på en bok eller film. 

Vissa av dem som tar droger, har mycket betydelse i mitt liv. Känt dem flesta sen jag va 13 år.
Då är de inte bara så att man säger hejdå. 
Och så finns dem inte mera för en kan jag ju säga. 
Visst, vissa av er kanske tänker de är la bara att lämna dem liksom. 
Men jag tycker de är sjukt jobbigt att bara säga upp kontakten med vissa människor. 
Finns så många minnen, och jag menar därifrån jag kommer så är de inte direkt så stort så kommer ju se stötta på demma människorna hela tiden.
Vilket också gör de till en jobbig sa. 
Jag hoppas att jag ska kunna hitta en lägenhet lite längre ifrån. Men inte jätte långt bort eftersom att jag har ändå min familj och fortfarande vänner som inte gör något. 
Men ändå så att jag kommer bort från den skiten.. 
Behöver ta tag i mitt egna liv, och inte se mina vänner gå ner sig i skiten. 
Jag har kämpat många gånger för vissa människors skull. 
Men jag har ju självklart kompisar som inte håller på med något.
Men väldigt få av mina vänner är ju rena eller vad man ska säga. 
Att folk testat visst, de är deras val. 
Men jag önska att jag kanske hade flera vänner som inte höll på med någon skit.
Men jag tror också mycket har med uppväxten att göra, eller grupptryck. 
Jag vet inte. 
Men jag är glad att jag kommit så långt som jag har. 
Att jag samtidigt kunnat vara med dem och samtidgt valt att tacka nej till allt de dem håller på med. 
Och sen att dem respekterar att jag inte tar något är något jag också uppskattar. 
Och Dem har ju aldrig tagit någonting framför mig. 
Och de tycker jag ändå är bra att dem respekterar. Att dem väljer att gå någon annanstans och ta sin skit, och komma tbx senare..
Visst jag har sett folk sitta och rulla. Dra en lina knappra tabletter. 
Men de är väldigt få gånger jag faktiskt gjort detta.. 

för jag vet ju sammtidgt att om jag säger att dem inte får ta något. 
Går dem ju bara iväg och gör de ändå. 
Så spelar ju egentligen ingen roll, vad man säger. 
Eller vad man gör. 
Men vissa respekterar mig för att jag inte vill ha med det att göra. 
Andra inte. 

Vissa av mina vänner vet jag verkligen bryr sig om mig. 
Även om dem tar skiten. 
Vissa av dem har ställt upp för mig 1000%.
Och jag skojar inte. 
Ni kanske tänker att hur kan dem göra de som håller på betyda så mycket för dig. 
Jo för att dem har la på något sätt verkligen hjälpt mig stöttat mig när jag haft mina problem liksom.
<3
Kommit och suttit vid min sida.. 

Eskil, Jag ch Ruben! <3 

Just nu så saknar jag verkligen att ha någon att krypa nära intill. 
Att krama och känna en trygghet.
Att må bra med, att kunna skratta med och känna den där ny kära känslan igen.

De är sjukt, för ett tagsen så tyckte jag verkligen om en person, En person som jag verkligen kände att jag kunde säga allt till.
En person som fick mig att må bra hur ledsen och ensam jag en var så fick han mig ändå att må bra.
Vi skrev eller pratade på skype varje dag..
Men vad säger man de är historia nu?!
Ibland önska jag att jag kunde spola tillbaka tiden till just då vi börja prata om att börja om från början liksom.
Helt sjukt hur fort allt försvann.
Jag vet inte i fall de slutade så jäkla bra asså önska la bara att du kunde ta de mellan fyra ögon som du alltid sa att du gjorde.
Och att du sedan bad mig att aldrig mera höra av mig! De gjorde ont, men jag höll de..
Istället skrev du till mig några timmar efteråt och fråga om jag verkligen förstod vad jag hade gjort?!

- Svar: Jaa jag vet mycket väll vad jag gjort och inte gjort ska du veta..

Grejen är att när jag flytta till Tyskland började jag att skriva dagbok om oss. Jag är glad att jag la ner att skriva i den senare.. För jag vet att om jag hade läst den nu så hade jag varit här och varit ännu mera ledsen än vad jag är nu.
De finns ingen som kan säga att den tiden vi hade inte va bra, för de va den.
Du kanske inte tycker det.
Men de gör jag. Vissa låtar, filmer, och sådant som jag inte ens klarar av att lyssna på längre på grund av allt som hände.
Den första veckan jag tillbringa med dig hemma va fantastisk ska du veta.!
Oerhört tacksam, för den tiden jag fick med dig.. Du kommer alltid att ha en plats hos mig, och jag hoppas att du vet varför..
 
Sen blev de som de blev, jag snubbla och gjort felsteg vem fan har inte gjort detta?! 
Började gilla en annan efter ett tag vilket kände jag va också va en fantastisk människa, men jag vet egentligen att du tyvärr inte är detta. fantastisk är du ju, men du kanske inte har dem bästa sidorna liksom. 
Du kan nog om du vill,
Men du behandlade mig inte snällt, Men inte heller dumt jag vet inte riktigt vart jag har dig bara.
Du kan ju va hur underbar som helst bara du vill liksom.
Men tror nog att din svartsjuka tar över ibland.  
Jag vet hur du behandlar människor. 
Men att från ena dagen va med mig till nästa va med en utav mina närmaste vänner just nu. 
De kallar jag inte att va snäll mot en tjej. 
Aldrig i hela mitt liv att jag skulle gå till din bästa killkompis.. 
De går gränser liksom.. 

Sen finns de en annan som gjort stort intryck på mig. 
Stora spår inne i mitt hjärta. 
När jag inte fick tag i dig på 4 dagar, va nog dem jobbigaste dagarna här i Tyskland jag varit med om.. Att inte höra ett enda ord från dig. 
Att få svar från dina vänner att dem inte vet heller vart du var. Gjorde mig så otroligt orolig.. 
En känsla jag hoppas att jag inte kommer behöva uppleva mera. 
och när jag äntligen fick ett sms utav dig där det stod
- Ring mig, är du snäll. 
Ringde dig med en gång, och va så sjukt lycklig över att jag äntligen fick höra din röst igen. 
Jag vet också vilket mod du tog till dig att ringa till mig och berätta detta. 
Jag grät samtidigt som jag var så stolt över de du hade gjort.. 
Du bevisa verkligen att du vill något.

Du har gjort 1 misstag och jag kan ta de, förlåta, och gå vidare
Jag har gjort 1 misstag och du kunde förlåta mig för de, men de är fortfarande inget jag är stolt över.

Något jag verkligen skäms över.

Att vakna upp med panikångest, är något du aldrig vill vakna upp till något du aldig vill vara med om. 
En obehaglig känsla som jag inte ens tror går att beskriva. 

Finns Panikångest och sen något som heter Ångestattacker
Panikångest Är något som kanske bara varar i några minuter och Ångesttacker kommer smygande på en och kan vara en längre tid. 

Inget av detta är direkt kul att få. eller ha, jag fick min första Panikångest när jag va 13 år ungefär. 
Kommer ihåg den kvällen/natten som detta hände inte allt. Men nästan.. 
Jag vet att mamma och pappa va bortresta eller något så Alexandra och Jimi va hemma med mig. 
Helt plötsligt fick jag bara en konstig känsla, skaka, rädsla tårarna som bara rann, och jag visste inte ens varför jag var så ledsen som jag var.. 
Eller varför jag mådde så dåligt som jag gjorde den natten. 
Jag vet också att jag låg där bra länge innan min syster kom in i rummet och skulle säga godnatt. 
Jag försökte svara tillbaka, men hela min röst bara skaka. 
Då kom min syster fram och fråga mig om jag va ledsen och varför. 
Tror att mitt svara va ungefär, ja jag är jätte ledsen men jag har ingen aning om varför jag är de. 
Jag vet då att hon ropade på Jimi, hennes dåvarande pojkvän, och sa att jag inte mådde bra och att hon skulle stanna hos mig ett tag tills jag i alla fall hade lugnat ner mig, jag kommer inte ens ihåg om hon till och med stannade hos mig tills jag somnade för att jag mådde så dåligt. 

Detta va ju också en känsla jag aldrig tidigare hade varit med om,
Men att känna att hon fanns där gjorde mig otroligt lugn, hennes värme, hennes kramar. 
Och känna sig så omtyckt så älskad i dem sekunderna/minuterna kanske till och med timmarna
De gjorde i alla fall att jag kunde lugna ner mig, och somna om, för jag visste ju att om något händer så finns hon där. Att jag skulle inte vakna upp själv, vilket jag alltid varit rädd för och är fortfarande rädd för att inte ha någon där när jag behöver dem som mest. 

Inatt gjorde jag de, att vakna upp ledsen, ångest och skakande de gör mig livrädd. 
Jag önska just nu att jag va 13år och detta va första gången för då vet jag ju att jag inte skulle vakna upp ensam.. Skulle bara kunna gå ut till henne, och hon skulle krama om mig. 

Efter att jag fick detta första gången tog de ganska många år innan jag fick tillbaka någon sådan attack igen. 
Jag vet att jag fick nog min andra attack när jag va 16-17 år när andra gången hände.
Då va jag tillsammans med en killle, och jag vet att jag bar satte mig upp storgrätt och visste varken va jag skulle säga eller göra. 
Stackars han som aldrig tidigare har varit med och sätt något sådant. De va sjukt men att han just fanns där gjorde de lättare, jag vet att han vakna upp och fråga varför jag va ledsen, Grejen va ju att jag viste inte hur jag skulle förklara, 
Men jag vet att han bara tog tag i mig kramade om mig och vi la oss ner, och han höll om mig och tårarna från min kind bara rann. Tillslut va jag så utmattad, att jag somnade om.
Dagen efter så försökte jag att förklara för honom vad vet var som hände med mig....
Han tog de ganska bra, men att jag skrämde ju livet ur honom. Och jag sa att detta hände mig första gången när jag va 13, Men att han ska nog vara berädd på att de kan hända flera gånger. 
Men då visste han ju alla fall nästa gång vad de va med mig liksom. 

 

Och jag vet att efter de hände mig andra gången fick jag kraftig ångest och oro. 
Vilket har varit lite fram och tbx med de, Men nu har de blivit värre än någonsin, Att veta att jag inte har någon här i Tyskland, att sakna alla där hemma de är så sjukt mycket som snurrar i mitt huvud just nu.. 
Skulle jag kunna så skulle jag ta första flyget hem och jag tror nog att den första människan jag skulle åka till är nog min syster. 
För hon är ändå den personen, som jag va med första gången. plus att hennes värme påminner så mycket om någon annans värme också. 
En person som jag längre inte kan krama eller prata med. Men jag har i alla fall min syster. Vilket påminner mig om henne. 

Rädslan av att vakna upp ensam och inte ha någon är här hela tiden. 
Ångesten som gör att jag inte längre vet om jag kommer orka andas. 
Saknaden efter så många hemma gör ont i hela kroppen. 

Något som jag verkligen älskar, de är ju mina tatueringar och min pircing/percingar som jag har. 
Vilket kommer bli flera. mycket mera kan jag ju säga. 
Jag vet att när jag skriver detta. 
Så är de många i familj/släkt som tycker att jag är dum som gör de för man ska inte förstöra sin kropp. 
Men som jag ser de så förstör du inte din kropp ;) 

Jag är inte hel,  jag är ingen hel person och kommer aldrig att bli. 

Många fjädrar på mina vingar har trillat av. 
Ett brustet hjärta som aldrig kommer att läka. Även om de redan va trasigt. Men jag tror att vissa bittar går ändå att bygga upp igen men aldrig bli helt igen! 
För det saknas fortfarande en människa på denna jord! 

En person som jag aldrig mera kommer att se, inte ditt leende, inte din mjuka röst. känna dina lena händer emot mina. Aldrig kunna krama. 
De jag får krama nu, är den sten som liggar på din plats och vilar. 
Där bara ett namn och datum som står. 
Som är kall och inte alls lika mysig som du va. 

Jag minns den gången vi bodde på Opalgatan. Mardrömen skrämde mig så att när jag vakna och skrek efter dig så va du inte där. Sprang fram till telefonen, och slog ditt telefon nr som kan kunde i huvudet. 
Turen va just då fick jag svar. 
Och du frågade vad jag ville, Mitt svara va då, nehj de va inget jag glömde bort det. Och vi la på. 

Saken är den att om jag drömmer samma dröm nu och tar upp min telefon.. 
Så får jag inte längre några svar. 
En mardröm jag drömde när jag va liten blev till Sanning! 
Det gör ont och tårar varje dag som fälls för att jag inte längre kan nå dig. 
Även om jag vet att du finns ute någonstans.. 
Du är i mina drömar. Och jag vet att den dagen de är min tur så kommer vi att mötas. 
Dammtussarna under min säng låter jag va för jag vet att de är min ängels tofflor..
Och när jag ser dem vet jag att du är med mig! Vakar över mig och fortfarande älskar mig..
Älskar mig för mina misstag jag begått genom demma åren du inte varit här. även dem misstagen jag gjort när du va vid min sida.  

De är många som saknar dig ska du veta. Finns inte en enda dag då jag inte tänker på dig. 
Jag älskar dig och saknaden är oändlig! 

Dagen då du lämna mig han jag i alla fall att säga hejdå! 
Jag var vid din sida timmen innan du somnade in. 

Innan du tog dina sista andetag. 
Jag minns hur tun du va., hur Alexandra smörjade in dig för att du skulle va mjuk och ändå ha dina egna produkter på dig. 
Ängelen som Carina hängt runt halsen på dig. 
Men jag minns också en idiot som satt hemma och lana istället för att finnas där vid min sida. 
Jag min också min bästa vän som jag åkte till direkt efter och pratade minnen med. 
Vi grät och skratta och även hennes mamma va med. 
Sorligt att ens pojkvän inte fanns där. men är oerhört tacksam över min bästa vän och hennes mamma, att dem fanns där för mig.. 
De är inte ofta man ser sin bästa väns mamma gråta men de gjorde hon.. 
En känsla som jag aldrig kommer att glöma. 
Ni är otroligt finna människor som fanns för mig just då! <3

Det som gjorde ondast va att ingen sa till mig hur sjuk du egentligen va, att dem inte sa till mig att du skulle tas ifrån mig alldeles för tidigt! 
Jag minns hur arg och ledsen jag va att ingen liksom förklarat hur allvarligt de va.. 
Eller va de bara jag som va rädd och inte ville inse att jag aldrig mera kommer att vara hel?! 
Jag vet inte.. 
Så mycket som skrämmde mig, att förlora den ända människan jag verkligen litat på som alltid lyssnat som alltid ställt upp på mig vilken tid på dygnet som helst. 


                                                                               Rest in peace! 

 

Vänner 

Något utav de viktigaste i mitt liv är mina vänner. 
Utan vissa utav mina vänner hade jag inte varit den jag är i dag. 
Tänkte dra två utav dem Absolut bästa vännerna Jag har just nu. 

Den ena, hon har funnits vid min sida i sådär 18 år. 
Vi skrattar, vi bråkar, men de finns nog ingen människa i hela världen som vet så mycket om mig som hon gör. Hon är helt enkelt bäst. 
Visst vi har båda två våra sidor.
Men vi vet vart gränsen går när de börjar bli för mycket av oss två tillsammans. 
Och jag tror de är många utav mina släktingar som vet vem jag skriver om just nu. 
Vet ingen som är så omtyckt i min släkt. 
Nästan så att dem gillar henne mera än mig asså. De är ju en sak vi brukar skämta om. 
Kul men jag älskar henne och hon betyder otroligt mycket! 
Och jag kommer alltid att stå vid hennes sida. 
Finns inte så mycket att säga, hon är min tvillingsjäl, och kommer alltid att vara de! 



Sen är de en till person, som fått mig att må så mycket bättre de senaste. 
Hon har la funnits i mitt liv ganska länge, men verkligen inte så här nära som hon är mig just nu. 
Hon får mig att må bra även hur ledsen, arg eller vad de nu kan vara så får hon mig på andra tankar. 
Att jag kanske inte är värld den/dem personerna min enerig.. Hon fick mig att inse att jag är värld så mycket bättre. 
En person som jag hoppas kommer finnas vid min sida länge.
Hon betyder otroligt mycket, och fick ett blogg inlägg på hennes blogg, och grät när jag läste de, aldrig kännt mig så glad på länge, så älskad av en vän. I alla fall inte på så kort tid. 
De finns så mycket jag skulle villja säga om henne, men jag finner verkligen inga ord. 

"how long will i love you? as long as stars above you , and longer if i can"
how long will i love you - ellie goulding

http://emmaaelisabeth.blogspot.de/?zx=3253777a8577dbf5

Den 25 Oktober flyttade jag till Tyskland, vilket jag kände va början på mitt nya liv, ett liv bort från Alingsås. Från familj, från vänner. Och kanske upptäcka lite nytt här i livet? 
Jo tack, uppleva något nytt har man verkligen gjort.. Men jag vet inte riktigt om mitt liv här blev bättre?! 
Jo visst jag kom bort från människor som jag inte bör umgås med. 
Men dem är minna vänner, känt dem flesta sen jag gick i 7an ganska jobbigt att bara säga hejdå, och skaffa nya vänner.. 
Sen är de liksom så många år så många minnen man har med dem också. 
Skrattar varje gång jag tänker tillbaka på allt vi gjort tillsammans. 
Alla fester, terminalen, torget.. Vänner som kommit vänner som har försvunnit?!

Jag älskar Tyskland, de är sjukt fins stad, mysigt ställen gryma uteställen. Grymma människor. 
Ja finns inte så mycket att klaga på egentligen, men Home Sweet home! Eller vad brukar man säga?! 
Borta bra, men hemma bäst?! Ja finns mycket.. 
Men vad jag än bestämmer mig för så gör jag det bästa för mig och inte för någon annan! 
Finns ingen som kommer kunna att påverka mitt val, de är jag själv som ska må bra i vilket val jag än väller, stanna eller åka hem?! 
Det är frågan vad tror ni egentligen?! 
Ni som känner mig bäst, vad tror ni blir bäst för mig?! 
De är ju egentligen bara jag som känner hur jag mår, och ingen kan någonsin sätta sig in i min situation. Inte ens min närmaste vän kan sätta sig in i denna situationen, även om jag vet hur väl hon känner mig. 
Men ibland så tror jag ändå att hon vet vad som blir bäst för mig.. De känns i alla fall så ibland. och hon är en person som ingen någonsin i hela världen kommer kunna ta ifrån mig.. Jag älskar henne och kommer alltid att göra detta.